Det här tycker jag är viktigt!

Den här bloggen har kommit till för att jag ska få möjlighet att diskutera existensiella frågor och utvecklas tillsammans med dig. Varken du eller jag har monopol på sanningen, men visst har vi väl något vi vill dela med andra? Det är dock viktigt att allt som skrivs här skrivs med respekt för varandras olikheter och åsikter. Jag kommer också att berätta om kontakterna med min son Sebastian som hastigt gick bort i september 2010 utan att ha varit sjuk, utsatts för våld eller råkat ut för någon olycka av något slag.

söndag 25 december 2011

God fortsättning på julen 2011

Jag slogs igår av en insikt när jag var ute tillsammans med min syster och försökte promenera bort lite av julmaten jag stoppat i mig. Som alltid när vi träffas så har vi väldigt mycket att prata om och oftast så kommer vi fram till en massa klokheter (tycker vi i alla fall).
Jag tänkte att människor som är intresserade av att söka efter livets mening på olika sätt och som har kommit fram till att det finns fler världar än vår, ofta förväntas kunna svara på ALLA frågor gällande dessa världar och de som befolkar dem.
Så länge det är frågor som ställs för att man vill veta mer eller om det är frågor där man vill testa sina egna teorier med andras så tycker jag att det är helt ok.
Däremot när frågorna försöker avfärda hela tanken om att det skulle kunna finnas något annat liv än det liv vi ser och känner därför att det inte finns ett färdigt svar att ge så tycker jag att det är lite ”ocharmigt”.
Som om alla som bor på jorden kan svara på hur allt förhåller sig här bara för att vi bor och lever här.
Eller ännu konstigare hur vi ska kunna veta hur varje invånare fungerar eller hur många olika arter det finns på jorden och hur dessa fungerar eller tänker (om de nu kan tänka).

Just för att det finns så många olika svar utan att något är mer rätt än det andra så kanske det finns olika religioner för att det ska finnas en väg för alla att hitta det man söker.
Man kan alltså välja att gå in genom olika dörrar till samma hus!

Det tråkiga är att vi människor verkar ha ett behov av att ha ”dörrvakter” överallt som väljer ut vilka som ska få tillträde.
Det har inget med själva religionen att göra utan mer med att ”dörrvakterna” och den lokala chefen gör sina egna bedömningar (tolkningar) över vilka som är tillräckligt representativa för att släppas in i huset.
Det gäller alltså att hitta köksingången som saknar dörrvakt, men som leder rakt in till husets hjärta.
Det kanske man kan behöva få hjälp med, men väl inne i huset är det bara att utforska rummen själv eller tillsammans med andra. Ibland kanske man bara vill sätta sig ner och vila. Det gör man ju som man själv vill, precis som i det vanliga livet.
Det här kanske inte var en så revolutionerande insikt, men den befriade i alla fall mig ifrån känslan att behöva förstå hur ALLT hänger ihop på ”den andra sidan”. Vem kan veta det? Vem vet ens hur stort det är och hur många dimensioner det finns?  
Hur stort är universum? Hur många bor där? Skapas det nya själar hela tiden eller är det samma som föds om och om igen? Om vi föds om och om igen kommer vi då ifrån olika delar av universum? Varför bor jag då i Sverige och inte i Australien eller i en by i Sydamerikas regnskogar?
Jag vet inte!
… men jag har mina teorier och gör mitt bästa för att ta reda på både hur det förhåller sig med det, men också hur vi har det här på jorden.
Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt att leva det här livet och göra det bästa för att ha ett kärleksfullt och roligt liv här på jorden. Som tur är är det inga motsägelser i dessa två livsuppgifter för min del. Jag tror att de hör ihop; utan liv ingen död och tvärt om.
Så mitt råd inför 2012 är att; gör ditt bästa av det du har och försök höja dina egna energier genom att hitta det som är positivt i ditt liv och njut av det!
Då orkar och vill du också dela med dig till andra och bry dig om hur de har det tror jag…

söndag 18 december 2011

Problem med att komma in på vissa sidor!

Det verkar vara problem med att komma in på vissa sidor, men om du för markören fram och tillbaka över och på sidan om rubriken tills den ändrar färg så ska det gå.
Om du fortfarande har problem så meddela det gärna på sissiochbitte@gmail.com så får jag titta närmare på vad det kan bero på.
Sissi

torsdag 15 december 2011

Meditationstips och annat

Oj vilket tryck det blev på den här bloggen helt plötsligt, jätte roligt!
Om det är någon som vill diskutera det jag skriver i min berättelse om Sebastian lite mer privat så har Bitte och jag nu skaffat en mailkonto för detta:
sissiochbitte@gmail.com

Jag kommer att fortsätta att skriva inlägg så fort jag har något jag tycker känns angeläget att dela med andra.
Nu har jag fått en förfrågan från en av er som läst berättelsen om Sebastian ifall jag har några tips på olika meditationstekniker för nybörjare och jag kan bara dela med mig av dem jag själv använt mig av under året.

Det här är några:

1/ Bittes "tre andetag"; Sitt bekvämt och andas in ett vanligt andetag och låt utandningen vara lite längre än inandningen. Den andra inandningen ska vara lite längre än den första utandningen och den andra utandningen ska vara lite längre än den andra inandningen.
Den tredje inandningen ska vara lite längre än den andra utandningen och den tredje utandningen ska vara lite längre en den tredje inandningen.
Börja sen om från början och håll på så länge du orkar.
Solklart? Svårt att beskriva i skrift märker jag...

2/ Den här lärde jag mig förra helgen; Sitt bekvämt och andas vanligt. Varje gång du andas ut så säger du ditt eget namn tyst för dig själv. Fortsätt tills du känner dig helt avslappnad och lite till...

3/ Eckhart Tolle; Sitt bekvämt och andas som vanligt. När tankarna far runt i huvudet så försöker du bromsa dem genom att ställa följande fråga till dig själv "jag undrar vad min nästa tanke blir"?

Börja med någon av dessa eller prova alla tills du känner att du kan slappna av.

Om jag inte har lyckats förklara på ett sätt som är begripligt så får ni gärna påpeka det så ska jag försöka vara mer pedagogisk.
Lycka till!

tisdag 31 maj 2011

Välgörenhet...

Jag stod på torget vid Slussen i morse och väntade på några kollegor, vi skulle på konferens.

Det var rätt mycket folk i rörelse på torget och bredvid mig stod ett par killar i tolvårs åldern med ett litet bord där de serverade kaffe och samlade in pengar till välgörenhet; "Operation dagsverke"!

En bit bort stod det tre tonårskillar och spelade gitarr och även de samlade in pengar till behövande.

Efter en liten stund kom det ytterligare tre killar i högstadieåldern som samlade in pengar till välgörenhet. De bar på var sin liten korg med någonting i...

Plötsligt reser sig en kvinna från en bänk, hon ser väldigt sliten ut och det är ganska uppenbart att hon är uteliggare. Hon går fram till killarna som bär de små korgarna och frågar om de bjuder på något?

Killarna ryggar märkbart inför hennes närvaro och svarar nervöst fnissande att de samlar in pengar till behövande...

Kvinnan går då fram till en grupp utrikesfödda för att höra om de kan hjälpa henne, men även de skingrar besvärat på sig...

Oss andra ids hon inte ens försöka be om hjälp och jag måste erkänna att jag själv inte direkt springer efter henne för att erbjuda min...

Den hemlösa kvinnan vaggar sakta vidare bort ifrån alla insamlingsbössor, bort till någon annan plats där hon kanske kan få möta lite medmänsklighet eller rent av få ta del av någons välgörenhet...

tisdag 12 april 2011

Här kommer ytterligare en utmaning!

I morse gick jag åter igen och diskuterade livets stora och små frågor med min väninna.
Den här gången kom vi att prata om spöken, spökhus och vad spöken är egentligen.
Osaliga andar säger en del och vilsegångna själar säger andra.
Anhöriga som vill ha kontakt är väl också en tänkbar förklaring, men räknas dom som spöken verkligen?

Jag tror att människor har olika typer av energier beroende på vart man är i utvecklingsprocessen.
Jag tror dessutom att det är viktigt att försöka göra sig av med sånt som ger dålig energi; bitterhet, hat, missundsamhet, girighet, viss typ av rädsla, etc.
Den typen av känslor ger tung eller "kletig" energi som lätt fastnar i både tid och rum.

Jag vet att jag länge funderade på varför det var så lätt att vända en glad och positiv stämning i ett rum med flera personer i till en negativ stämning bara genom att det kom in EN enda människa som var på dåligt humör.
Nu tror jag att det handlar om att tunga energier liksom "kletar sig fast" medan de lättare energierna är mer flyktiga och därför har lättare att transportera sig.

Jag tror alltså att spöken kan vara tunga energier som fastnat i en tillvaro och på en plats som man tror är den enda existerande...

fredag 8 april 2011

Intressant rubrik i DN idag

Ann Heberlein skriver så här i DN idag: "Sömnen väcker existentiella frågor, liksom döden, utan att vara lika definitiv; vart tar jag vägen när jag inte är här?"

Själv tror jag att det just är i drömmen som det är särskilt lätt att mötas med invånarna i den "större världen" :)

torsdag 7 april 2011

Fast ibland är det svårt att ens vilja förstå!

Idag fick jag åter igen post till Sebastian, eller till Sebastians dödsbo som det står på alla försändelser. Det kommer oftast reklam från Universitet och Högskolor, men idag kom hans deklarationsblankett!
Det är just i såna stunder som det blir så uppenbart att han försvann mitt i livet och då sliter det i hjärtat hur mycket jag än vet att han fortfarande finns här om än i en annan form.
Han är ju inte "krambar", "diskussionsmöjlig/omöjlig" eller allt annat som han var som min kära, älskade son. Det kommer alltid att fattas mig, hur mycket jag än lär mig om hans nuvarande liv...

tisdag 5 april 2011

Vill ni vara med och diskutera den här frågan då??

Igår avslutades en av de två utvecklingscirklar jag har deltagit i sen min son Sebastian "gick över". Sen dess har det gått oerhört fort att utveckla mina egna förmågor till att ha någon sorts kommunikation med honom i den värld han nu befinner sig i.

Intresset för vad som händer när den fysiska kroppen dör har intresserat mig ända sen jag var barn, men på allvar sen slutet av 70-talet när en annan stor familjetragedi gjorde att jag behövde få svar på livets stora fråga:

Vad händer egentligen när man dör?

Genom åren har jag i olika perioder försökt att lära mig mer om den frågan genom att läsa böcker, gå kurser, diskutera med andra, meditera etc. Det har dock legat på någon sorts "hobbynivå" om man nu kan kalla det så.
Nu när jag verkligen har gått in för att lära mig mer om ämnet så går det alltså väldigt fort!
Jag får också mycket hjälp, både från duktiga och kärleksfulla vänner här på jorden, men också av Sebastian m.fl. i "hans" värld.

Om man nu ska diskutera såna här frågor här, vilket jag gärna vill försöka göra, så är det svårt att veta vart man ska börja....

Jag väljer att börja med ett påstående:

"Där jag är NU i min tro så tror jag att man väljer att födas där man har bäst förutsättningar att utvecklas enligt den plan man har gjort upp åt sig själv på "själsnivå".

Vad tror du?
Tror du ungefär lika eller tror du på något helt annat, vad då i så fall?
Tror du inte på något alls? Varför inte då?

söndag 3 april 2011

Apropå energier

I Vetenskapens värld här om veckan så berättade dem om Universums energier.
Summan av eneregierna är densamma som i begynnelsen, men den "mörka materian/energin" (som de kallade den för att de inte visste vad det var) ökar.
Det går nämligen inte att "fånga in" och undersöka denna materia eftersom den tar sig igenom/förbi annan materia.

I ett laboratorium som låg insprängt en km i ett berg har de dock kunnat "fånga in" en liten mängd av denna energi, men alldeles för lite för att kunna fastställa vad det är...

En forskare uttryckte sin förtvivlan med att "jag önskar att den mörka materian bara kunde försvinna eftersom vi inte vet vad det är", en annan forskare sa att "jag väljer att inte tro på den där spökmaterian eftersom den inte går att undersöka".
De andra forskarna letar ivrigt vidare...

Det är ändå tur på något sätt att det finns dem som verkligen inte vill tro på något annat än det de kan "ta på" för det innebär kanske att forskarna till slut kommer att kunna bekräfta det som så många människor redan vet utan att veta på det sätt som "gäller för vetande i världen"...

Undrar vad det skulle kunna innebära för mänskligheten?
Här om dagen gick jag och pratrade med en väninna om mordet på en kvinna i Örebro som nu hade resulterat i att den misstänkte mördaren tagit sitt liv i häktet på grund av att misstankarna mot honom stärkts ytterligare.
Jag måste erkänna att jag inte följt fallet ordentligt vilket min väninna gjort och hon var nu alldeles upprörd över att den skyldige hade "fegat ur" och tagit livet av sig nu när det började närma sig ett åtal.
Hon tyckte att det var så taskigt mot kvinnans anhöriga som på detta vis inte fick möjlighet till ett ordentligt avslut.
Dessutom måste det ha känts som ett oerhört "energisläpp" för de poliser som hade arbetat så länge med fallet!

Det är så klart alldeles sant, men själv såg jag en rad möjliga förklaringar till självmordet:

- han insåg att även om han var oskyldig så skulle allt peka på att han var skyldig vilket skulle göra att alla hans nära och kära skulle dras med i skiten och ville bespara dem den skammen...
- han insåg att allt var kört och orkade inte stå med skammen, vilket i sin tur visar att han kanske ändå känslomässigt förstått vad han gjort och tänkte att han betalade ett förlorat liv med sitt eget (inte ett helt ovanligt resonemang i de länder som har dödsstraff) ...
- han insåg att det var kört och tyckte att livet i fängelse inte var särskilt tilltalande så då tog han livet av sig för att slippa undan...
- han såg sig själv som ett offer för omständigheterna och tog livet av sig för att få det bättre någon annanstans...

Själv tror jag att han - om han "smitit undan en konsekvens" - kommer att få göra om. Inte handlingen utan konsekvensen av handlingen...

Det uttalandet grundar sig på att min tro är den att vi alla är här på jorden för att utvecklas som individer och grupp. För att göra det så är det viktigt att vi inte lämnar en massa "lösa trådar" utan gör vårt bästa för att avsluta det vi påbörjar.
Vi får göra det i vår egen takt, men vi måste lika fullt göra det, antingen i detta liv eller i nästa eller nästa eller ....

Vad tror du?