..återfår sin färg
forts
Jag har nu kommit till den sista delen av min berättelse om Sebastians bortgång och det första årets alla möten och kontakter vi/jag har haft dels med honom själv, men också med andra som befinner sig i den värld som det krävs lite öppnare sinnen för att kunna få tillgång till.
Jag tror att alla människor kan bli bättre på att använda dessa sinnen, men precis som med andra medfödda talanger så startar en del människor med en större kunskap redan från början. Är man duktig på att sjunga så kan man träna sig till att bli fantastiskt duktig och bred inom sin utövning, men kan man inte ta en ton så kan man ändå öva upp sig så pass mycket att man kan hålla en melodi något sånär.
Så tror jag att det kanske förhåller sig med det andliga också fast med den skillnaden att här kan man nog lära sig det mesta om man bara klarar av att släppa på tvivel, vågar vara tillräckligt nyfiken för att inte säga nej direkt till sånt som från början låter helt osannolikt. Framför allt är det viktigt att försöka släppa sin rädsla och känna tillit.
Det där sista är nog min största utmaning. Jag jobbar dock på att förändra den känslan hela tiden…
Kanske måste en del av oss vara med om något särskilt traumatiskt för att ens orka brottas med de här frågorna för de är inte helt lätta. Det är inte heller helt lätt att få acceptans för dem överallt så man måste vara rätt envis och övertygad själv om att man är något på spåren.
Det är alltså som vilken forskning som helst…
Det är alltså som vilken forskning som helst…
2011-04-04 Sista kurstillfället med Bitte
Bitte berättar i bilen först att hon har varit på kurs i Östersund i helgen med en man från Holland som heter Birkan Tore. Som jag förstår det så arbetar han med änglar (jag såg honom i något av avsnitten av ”Det Okända”). Bitte hade känt att hon behövde ”andlig påfyllning” och att jobba med änglar var nytt för henne.
En bit in på kursen hade Bitte, på sin bästa engelska, berättat för Birkan om mig och Sebastian. Hon sa att jag hade kontaktat henne precis när Sebastian gick över för att be henne försöka få kontakt med honom för att se efter om han var trygg med det som hänt. När hon talade om att hon sagt nej till att göra det sa Birkan att det var bra att hon gjort det eftersom man bör vänta ett halvår ca innan man kontaktar sina anhöriga som gått över. Detta för att det är en ganska stor omställning att komma i ordning med sin nya situation. Man behöver också lugn och ro för att kunna gå igenom det liv man nyss levt o.s.v.
Bitte fortsatte då med att säga att ”fast sen gjorde jag det ändå eftersom Sebastian själv var så aktiv redan från början”.
En bit in på kursen hade Bitte, på sin bästa engelska, berättat för Birkan om mig och Sebastian. Hon sa att jag hade kontaktat henne precis när Sebastian gick över för att be henne försöka få kontakt med honom för att se efter om han var trygg med det som hänt. När hon talade om att hon sagt nej till att göra det sa Birkan att det var bra att hon gjort det eftersom man bör vänta ett halvår ca innan man kontaktar sina anhöriga som gått över. Detta för att det är en ganska stor omställning att komma i ordning med sin nya situation. Man behöver också lugn och ro för att kunna gå igenom det liv man nyss levt o.s.v.
Bitte fortsatte då med att säga att ”fast sen gjorde jag det ändå eftersom Sebastian själv var så aktiv redan från början”.
Då blev Birkan intresserad.
Bitte berättade om hur hon fått se Sebastians övergång, hur han passerat de två ”nivåerna”, hur han åkt ner igen för att försöka få killarna att sluta med upplivningsförsöken, men sen gått vidare. Hon berättade också om begravningen när hon i kapellet sett honom lägga handen på allas huvuden och att han kom med flera andra i följe.
Birkan stannade liksom upp som om han tog emot information och sa sedan att ”han var en mästare”.
Han berättade att det var vanligt att mästare inte ”förvarnade” innan de gick över och att övergångarna gick snabbt utan sjukdom eller smärta.
Han berättade att det var vanligt att mästare inte ”förvarnade” innan de gick över och att övergångarna gick snabbt utan sjukdom eller smärta.
Han sa också att det är skillnad på änglar och mästare:
Änglar är en egen gren eller släkte så att säga medan mästare tillhör människosläktet.
Mästare är t.ex. Buddha och Jesus m.fl (också mindre kända alltså).
Änglar saknar ego.
Han sa också att det var typiskt änglar att komma med musik.
Oavsett vilken ”gren” man tillhör så hjälps alla åt på den andra sidan och med oss här på jorden.
Änglar är en egen gren eller släkte så att säga medan mästare tillhör människosläktet.
Mästare är t.ex. Buddha och Jesus m.fl (också mindre kända alltså).
Änglar saknar ego.
Han sa också att det var typiskt änglar att komma med musik.
Oavsett vilken ”gren” man tillhör så hjälps alla åt på den andra sidan och med oss här på jorden.
Han sa också att det kan vara bra att samarbeta och/eller be änglarna om hjälp eftersom de som sagt arbetar utan att behöva tillfredställa ett eget ego. De arbetar därför endast med utgångspunkt från ditt eget bästa i samarbete med ditt ”högre JAG”.
Övningarna som vi gjorde idag var därför att försöka kontakta våra skyddsänglar vilket vi gjorde i par. Jag jobbade ihop med Michaela och skulle försöka se/få kontakt med hennes skyddsängel och hon skulle försöka se min..
Jag såg en lång vacker gestalt, kvinna tror jag, i rosa. Hon hade långt lockigt hår och hon höll ett vitt klot i sin vänstra hand. Jag fick en känsla av att hon hade ett budskap med kärlek också.
Michaela såg en guldlockig man, en prins, vid min sida.
Från det att vi satte oss ner för att göra denna övning så tjöt det i mitt högra öra så då utgick jag ifrån att det var Sebastian som var där. Vi har ju bestämt de reglerna… han får tjuta i mitt högra öra medan min skyddsängel/guide/andra får tjuta i mitt vänstra
Jag såg en lång vacker gestalt, kvinna tror jag, i rosa. Hon hade långt lockigt hår och hon höll ett vitt klot i sin vänstra hand. Jag fick en känsla av att hon hade ett budskap med kärlek också.
Michaela såg en guldlockig man, en prins, vid min sida.
Från det att vi satte oss ner för att göra denna övning så tjöt det i mitt högra öra så då utgick jag ifrån att det var Sebastian som var där. Vi har ju bestämt de reglerna… han får tjuta i mitt högra öra medan min skyddsängel/guide/andra får tjuta i mitt vänstra
Innan alla övningar så satt jag och ”halvmediterade”. Då såg jag först en kvinna med röd klänning och rött hår, mycket rödare än förra gången jag såg en rödhårig kvinna. Jag såg också en människa med en märklig frisyr; ansiktet var vänt mot mig och på personens högra sida av huvudet så var det kalt, sånär som på en massa energistrålar eller vad man ska säga som gick ut från huvudet. På sin vänstra sida så hade den dock en väldigt stylad lockig frisyr som låg i hårt sprayade vågor ner på sidan. Ljust hår.
Både jag och Sanna kände en lukt av brandrök. Ingen av de andra gjorde det så det var väl något vi fick till oss av någon anledning.
2011-04-07
Inatt drömde jag att jag gick över en bro tillsammans med någon och det blåste en del. På vattnet gick det höga vågor och vi konstaterade båda två att det var konstigt att det var så höga vågor här. Det brukade inte kunna vara det på ….?
På väderleksrapporten under morgonen så varnade de för att det skulle bli en klass 2 storm under dagen.
Det blev det med den påföljden att en massa träd blåste ner och slog ut el ute i skärgården och tågtrafiken o.s.v.
Vet inte om drömmen hade med detta att göra, men enligt änglakortet jag drog igår så skulle jag vara uppmärksam på drömmar och tankar då dessa var budskap.
Det blev det med den påföljden att en massa träd blåste ner och slog ut el ute i skärgården och tågtrafiken o.s.v.
Vet inte om drömmen hade med detta att göra, men enligt änglakortet jag drog igår så skulle jag vara uppmärksam på drömmar och tankar då dessa var budskap.
2011-04-10
Igår pratade jag med Bitte i telefonen efter att hon varit på ytterligare en helgkurs med Birkan Tore. Hon berättade att han hade sagt att de på den andra sidan endast ser oss som färger (det vet jag att jag har hört/läst nyligen, men jag hittar inte att jag skrivit ner det någonstans). Då berättade Bitte för Birkan att jag hade fått låten ”True Colors” en natt och han bekräftade då att ”det var ett budskap” från andra sidan!
Igår hade jag ett ”snack” med universum via min pendel. Jag bad om hjälp att hitta motivation till att ta tag i min hälsa och vikt. Innan jag gick och lade mig så drog jag ett ”änglakort” inför morgondagen. Jag fick kortet ”andlig förståelse” vilket är ett av ca tio kort som jag alltid får. Det kortet handlar om att få budskap i form av symboler och annat. Har man fått något till sig mer än tre gånger så är det ett budskap säger kortet.
Jag vaknade av att Sebastian tjöt i mitt högra öra på ”änglanivå” och jag såg en blå punkt. Därefter började det tjuta på ”änglanivå” i det vänstra örat. Jag bekräftade högt det jag hörde. Sen fick jag Robyns låt igen fast nu med en annan text: , …… You are destructible!!!
2011-04-??
Jag vet inte riktigt vad som föranledde det hela, men jag tror att det var den begynnande fullmånen: Jag hade jätte mycket ”Sebastian tjut” i örat och mina tankar var hela tiden hos Sebastian under dagen. När jag kom hem från jobbet så skulle jag tända lampan i bokhyllan. Då fick jag plötsligt tavlan med Sebastians foto, från att han var barn, i huvudet.
Det stod långt inne i hyllan så det borde vara en omöjlighet att det skulle kunna ramla och åka ut över kanten av sig själv och träffa mig med den kraften så att den gick i tre delar innan den ramlade i golvet.
Jag vet inte vad han ville, men jag bekräftade bara att jag förstod att det var han som var där så då försvann tjutet från öronen.
Det stod långt inne i hyllan så det borde vara en omöjlighet att det skulle kunna ramla och åka ut över kanten av sig själv och träffa mig med den kraften så att den gick i tre delar innan den ramlade i golvet.
Jag vet inte vad han ville, men jag bekräftade bara att jag förstod att det var han som var där så då försvann tjutet från öronen.
2011-04-17
Jag, Bitte och Sanna åkte ut till Lovön kl 21.30 och mediterade till fullmånen. Häftig upplevelse! Vi ”säkrade” ett område genom att gå sju varv runt det och sen öppnade vi våra chakran och började meditera .
Jag hörde en del ”småsnack” från buskarna, men jag kunde inte urskilja några ord bara en massa tisslande och tasslande (inte från några mänskliga varelser).
Sen började någon av de andra att prata och berätta vad de såg och det visade sig återigen att vi delade en gemensam upplevelse den här gången från ett tidigare liv vi haft tillsammans som indianer. Den här gången ingick också Sanna i den gemensamma upplevelsen:
Sen började någon av de andra att prata och berätta vad de såg och det visade sig återigen att vi delade en gemensam upplevelse den här gången från ett tidigare liv vi haft tillsammans som indianer. Den här gången ingick också Sanna i den gemensamma upplevelsen:
Den syn vi såg var att vi satt i en indian Tipi, vi var män. Jag var den som ägde tipin och jag såg min hustru stöka runt i ”köket”. Jag upplevde mig själv som en ganska barsk man till vilken de andra två kom för att prata om något som var riktigt viktigt. Det handlade dels om en misslyckad jakt som Bitte (jägaren) berättade om. Det var en spejare (Sannas nuvarande son Pontus) som på grund av ovarsamhet hade missat ett byte vilket hade inneburit att jägarlaget fick återvända med oförrättat ärende. Detta var en stor katastrof eftersom invånarna i den lilla byn svalt. Jägaren Bitte hade kläder som såg ut som om de var gjorda av sämskskinn och hon hade även ett gult pannband. Sanna som var en sorts ”pajas karaktär” eller kanske man kan beskriva den mer som om hon fungerade som en ”avledare” som försökte lätta upp svåra stunder, hade svarta flätor som var dekorerade med något rött och svart.
Vi gick ut utanför tipin för att se efter vad Pontus hade fått syn på. Jag såg plötsligt en blåklädd man med en grå ganska så speciell hjälm, som vi hjälptes åt att beskriva, komma ridandes ut ur den höga gräsliknande vegetationen.
Vi gick ut utanför tipin för att se efter vad Pontus hade fått syn på. Jag såg plötsligt en blåklädd man med en grå ganska så speciell hjälm, som vi hjälptes åt att beskriva, komma ridandes ut ur den höga gräsliknande vegetationen.
Strax därefter upplevde vi död, blod och utplåning för att senare se Bitte ensam rida bort i i full fart för att som ensam överlevande undkomma de soldater som stormat byn.
Det häftiga var att vi såg samma syn och kunde fylla i för varandra så att bilden blev komplett.
2011-04-25
Det är påskdagen idag och det har varit en jätte skön helg med mycket skratt och god mat. Vi var bl.a. på Ingarö med Hannas familj, Natayos föräldrar och hans bror samt broderns kompis, Manda, Johanna och jag själv. Det är självklart att Sebastian också var med, vi hade ju påskäggsjakt vilket ju är en aktivitet Sebastian ogärna missar…
Innan vi åkte ut dit så var jag vid graven för att tända ett nytt ljus. Jag gick och samtalade med Sebastian om att jag gärna skulle vilja ha en mer påtaglig kontakt med honom igen eftersom det inte räcker med hans ”änglatjut” i mitt högra öra.
Jag förväntade mig att jag skulle höra hackspetten vid graven igen som jag gjort några gånger när jag bett om samma sak (hörde förresten hackspetten i förrgår när Manda och jag var och solade vid Drevviken).
Ingen hackspett hördes, men jag fick en så kraftig” heat lotion” doft i näsan som jag sen har haft hela dagen.
Istället för en hackspett så hoppade en sädesärla omkring mig och Manda när vi stod utanför solariet på Nynäsvägen. Den hoppade runt oss jätte nära och verkade stanna och lyssna när vi pratade med den. Gulligt!
Ingen hackspett hördes, men jag fick en så kraftig” heat lotion” doft i näsan som jag sen har haft hela dagen.
Istället för en hackspett så hoppade en sädesärla omkring mig och Manda när vi stod utanför solariet på Nynäsvägen. Den hoppade runt oss jätte nära och verkade stanna och lyssna när vi pratade med den. Gulligt!
Det var för mig en ganska speciell händelse eftersom jag den sista tiden varit noga med att inte ”kalla” på Sebastian som ”Sebastian” utan som ”själen eller ängeln” Sebastian.
Jag har fått för mig (eller jag tror till och med att jag blivit undervisad under mina övningar) att det är känslomässigt svårt för Sebastian att vara så nära det här livet som han har haft med oss.
Det är däremot inte känslomässigt utmanande för honom att befinna sig i den högre dimensionen där han kan ha ”helikopter perspektiv” på hela livscykeln.
Jag har fått för mig (eller jag tror till och med att jag blivit undervisad under mina övningar) att det är känslomässigt svårt för Sebastian att vara så nära det här livet som han har haft med oss.
Det är däremot inte känslomässigt utmanande för honom att befinna sig i den högre dimensionen där han kan ha ”helikopter perspektiv” på hela livscykeln.
Det speciella blir då att så fort jag faktiskt ber om att han ska komma som just den Sebastian som vi känner honom som så svarar han direkt med att ge de tecken jag känner igen som hans närvaro.
Jag är tacksam!
2011-04-28 Kurs med Camilla
Förra gången på Camillas kurs så arbetade vi med energier och auror. Temat för kvällen var healing. Jag arbetade ihop med den tjejen som jag berättade om tidigare, hon som har nästan samma ”namnhistoria” som jag själv.
Först övade vi på att känna varandras auror och då hade jag en känsla av att det var någon som stod bakom mig, Camilla trodde jag, men det visade det sig att det inte var.
Det var ”som vanligt” inte någon man kunde se utan endast känna. Jag fick för mig att det var en ljushårig kille med halvlångt hår (inte Sebastian).
Först övade vi på att känna varandras auror och då hade jag en känsla av att det var någon som stod bakom mig, Camilla trodde jag, men det visade det sig att det inte var.
Det var ”som vanligt” inte någon man kunde se utan endast känna. Jag fick för mig att det var en ljushårig kille med halvlångt hår (inte Sebastian).
Nästa övning var att heala varandra. Den som skulle ta emot satt på en stol och den som gav stod bakom och höll händerna på den andres axlar och försökte göra sig till en kanal för läkande energier.
jag stod bakom först.
jag stod bakom först.
Jag bad mitt högsta bästa att hjälpa till och fick då igång flödet. Jag bad sen om ett budskap att ge till min samarbetspartner och fick då fram en bild av en skogssjö, berg och träd.
Sen hörde jag uppmaningen ”kom hem”!
Jag hann tänka att ”oj vad kan det betyda”, men bestämde mig snabbt för att inte börja försöka analysera vad det kunde stå för.
Sen hörde jag uppmaningen ”kom hem”!
Jag hann tänka att ”oj vad kan det betyda”, men bestämde mig snabbt för att inte börja försöka analysera vad det kunde stå för.
Jag berättade efteråt vad jag fått till mig och mycket riktigt ville hon veta på vilket sätt ”kom hem” hade sagts, men jag sa att jag inte kunde/ville lägga in en värdering i det utan försökte bara återge frasen/uppmaningen som jag själv hade hört den, med samma tonfall.
Hon sa att hon nog förstod vad budskapet ville säga.
När vi sen återsamlades den gången så visade det sig att en annan av deltagarna också hade känt en närvaro. Camilla föreslog att vi skulle berätta om vad vi hade känt för att se om det var samma person vi ”tagit in”. Vi började berätta och kunde i början fylla i för varandra, men sen fortsatte hon att ge lite fler detaljer än jag hade tillgång till. Det var en ung kille i tolvårsåldern (i äldre tonåren tyckte jag) med mycket energi, halvlångt lockigt ljusbrunt hår… Kul!
Den här gången när jag kom till Camillas kurs så berättade personen med min ”namnhistoria” (och som jag från och med nu tänker kalla för ”namnhistorien”) att hon, när hon kom hem förra gången, hade gått direkt fram till bokhyllan för att ta fram en bok om healing som hon hade köpt något år tidigare, men aldrig öppnat. Det passade ju bra den här kvällen när vi jobbat med healing att kolla lite i den.
När hon öppnade boken så fastnade blicken direkt på orden ”kom hem” som stod på det uppslag hon just öppnat. Vilket roligt sammanträffande…
När hon öppnade boken så fastnade blicken direkt på orden ”kom hem” som stod på det uppslag hon just öppnat. Vilket roligt sammanträffande…
Idag var temat psykometri och vi hade fått i uppgift att ta med ett fotografi på någon levande eller död anhörig och lägga i ett kuvert. Vi skulle också ta med ett föremål som vi hade använt.
Jag hade efter moget övervägande lagt ner ett fotografi på Sebastian. Visste inte riktigt om jag skulle orka vara tvungen att berätta för dessa människor som jag inte känner om min förlust.
Jag hade också min ring som jag en gång fått av mamma och som jag sen gett till Sebastian (så att han också skulle ha en ring att ge vidare till sina barn eller deras mamma, precis som sina systrar som hade fått ringar av andra för att de var tjejer) och nu tagit tillbaks igen.
Jag bytte kuvert med den kvinna som jag skulle arbeta ihop med.
Vi fick sitta en stund och skriva ned den information vi fick in om den person som fanns på fotografiet i kuvertet.
Vi fick sitta en stund och skriva ned den information vi fick in om den person som fanns på fotografiet i kuvertet.
Jag fick genast tydliga bilder av en man med blå skjorta och keps. Det var en något kärv doft runt honom och jag fick också in att han antagligen rökte pipa. Jag såg först en sjö med en roddbåt som var uppdragen på land. Jag såg också ett båthus eller möjligtvis en snickarbod eller något liknande.
Sen kom ordet västkusten in och då såg jag klippor och vatten, ytterskärgård. Där dök det upp en annan man med keps. Lite halvlångt lockigt hår och jag fick för mig att han hade samma energier som den lilla kille vi ”kände in” förra gången.
Jag fick också upp namn, Urban och lite senare Torsten, men då började jag tvivla. Just den namnkombinationen brukade vi använda när vi skulle berätta en rolig historia ”Det var två killar, Urban och Torsten…”
När det sen var dags att öppna det kuvert jag höll i mina händer så kunde jag inte hitta något som stämde överens med det jag hade fått upp.
Det var ett fotografi på kvinnans son som liten som fanns i kuvertet. Han var nu tio år, men fotot var på honom som tvååring eller något.
Camilla kom förbi för att se hur det gick och jag kunde ju bara konstatera att inget hade stämt med de tydliga bilder jag fått upp. Hon tyckte att jag skulle kolla med de andra lite senare när den här övningen var klar för att se om jag kanske hade fått upp något som någon annan kände igen.
Hur gick det med mitt kuvert då kan man undra?
Lite försiktigt började hon beskriva vad hon fått till sig: En pojke, mörkhårig, kärlek. Har något vitt på sig (vit skjorta), 10-12 år. Hon kände sorg och vemod. Lugn och eftertänksam. Hälsar: (här blev hon lite förlägen) ”jag älskar dig”.
Spelar fotboll.
Grönska/sommarlov. Tycker om fina kläder.
Spelar fotboll.
Grönska/sommarlov. Tycker om fina kläder.
Jag hade lagt ner ”månbilden” av Sebastian där hans hår ser mörkt ut och där han har sitt vita linne på sig.
Han spelade väl inte så mycket fotboll, men han hade precis sett fotbollsmatchen mellan Sverige och Ungern, där Zlatan hade gjort så bra ifrån sig, när han dog.
(Dessutom fick jag dagen efter höra av Johanna att det Sebastian dog av kallas ”fotbollsdöden” d.v.s. hjärtmuskelinflammation som gör att hjärtat plötsligt lägger av på unga friska vältränade människor).
Han spelade väl inte så mycket fotboll, men han hade precis sett fotbollsmatchen mellan Sverige och Ungern, där Zlatan hade gjort så bra ifrån sig, när han dog.
(Dessutom fick jag dagen efter höra av Johanna att det Sebastian dog av kallas ”fotbollsdöden” d.v.s. hjärtmuskelinflammation som gör att hjärtat plötsligt lägger av på unga friska vältränade människor).
Vi kollade sen om det var någon som kände igen de personer jag fått in och det visade sig vara pappan och farbrodern till den kvinna som jag delade ”närvaro-upplevelsen” med förra gången. Kul!
I nästa övning skulle vi försöka läsa av det föremål som vi lagt ner i korgen.
Det föremål som jag fick att ”känna av” var en ring. Det gick nog ganska bra tyckte jag. Personen kände igen det mesta av det jag fått in medan en del saker inte stämde.
Det föremål som jag fick att ”känna av” var en ring. Det gick nog ganska bra tyckte jag. Personen kände igen det mesta av det jag fått in medan en del saker inte stämde.
Den kvinna, vars pappa jag fått in, hade tagit upp ett föremål ur korgen som föreställde en ängel och sa att hon trodde den tillhörde mig eller ”namnhistorien”.
Hon hade fått ont i huvudet och sett en bunt papper som hon trodde betydde att någon skulle skriva, men det tog emot lite att skriva eftersom det fanns en sorgsenhet över att när skrivandet tog slut så skulle allt vara över på något sätt.
Det fanns dock ingen anledning till oro, skulle hon hälsa, för det skulle hända någonting stort efter det.
Hon sa också att det lika gärna kunde betyda att man hade pappershögar som man måste ta itu med…
Allt det här kunde jag ju känna igen mig i, men det var ju inte min ängel som hon tagit upp…
Hon hade fått ont i huvudet och sett en bunt papper som hon trodde betydde att någon skulle skriva, men det tog emot lite att skriva eftersom det fanns en sorgsenhet över att när skrivandet tog slut så skulle allt vara över på något sätt.
Det fanns dock ingen anledning till oro, skulle hon hälsa, för det skulle hända någonting stort efter det.
Hon sa också att det lika gärna kunde betyda att man hade pappershögar som man måste ta itu med…
Allt det här kunde jag ju känna igen mig i, men det var ju inte min ängel som hon tagit upp…
När hon sen sa att det var en kvinna som fört fram det här budskapet så blev jag ju tveksam förstås. ”Namnhistorien” sa att ängeln var hennes och att hon kunde känna igen sig i beskrivningen.
Hennes svärmor hade dött av en hjärntumör och ”namnhistorien” själv hade pappershögar hon borde ta itu med.
Däremot kunde hon ju inte känna igen sig i att hon skulle känna någon direkt sorg över att de försvann….
Hennes svärmor hade dött av en hjärntumör och ”namnhistorien” själv hade pappershögar hon borde ta itu med.
Däremot kunde hon ju inte känna igen sig i att hon skulle känna någon direkt sorg över att de försvann….
Jag sa att jag också kände igen mig i beskrivningen och Camilla sa då att hon också trodde att budskapet var till oss båda. Ibland kan det vara så att det kommer in flera samtidigt och det kan vara svårt att veta exakt vad som hör till vem om det dessutom är liknande budskap.
Själv tror jag ju dessutom att ”namnhistorien” och jag delar själslinje på något sätt som jag berättade om tidigare.
Själv tror jag ju dessutom att ”namnhistorien” och jag delar själslinje på något sätt som jag berättade om tidigare.
 |
Midsommar i Gagnef 2010 |
Den som hade fått upp min egen ring var ingen mindre än ”namnhistorien” och det hon kunde känna in var:
Släktring (stämmer ju på sätt och vis))
Uggla – gillar (det har både Hanna och Sanna fått upp på mig tidigare).
Våg - en tsunamivåg fast inte lika farlig (se min dröm tidigare).
Johannas (!).
Falu rödfärg på gamla loftstugor liksom (Gagnef)
Midsommar (sista sommaren i Gagnef)
Örn - sittande lyfter vingarna först som en siluett, nu ljus som på en sköld.
Ring som det varit en tvist om (känner inte till någon tvist om ringen annat än att det var en förlovningsring tror jag från min pappa till min mamma och de skilde sig ju sen)
Ikoner - gult o brunt (förstår jag inte)
Hon fick ont i nacken sen ont i bakhuvudet och undrade om det var en whiplash? (Teorin är ju att när Sebastian gick över och kroppen dog såt hände det först något uppe i hans huvud).
När ”namnhistorien” tog upp ringen från korgen satte hon den på sin tumme och blev tvungen att dra efter luft - rädsla?
Släktring (stämmer ju på sätt och vis))
Uggla – gillar (det har både Hanna och Sanna fått upp på mig tidigare).
Våg - en tsunamivåg fast inte lika farlig (se min dröm tidigare).
Johannas (!).
Falu rödfärg på gamla loftstugor liksom (Gagnef)
Midsommar (sista sommaren i Gagnef)
Örn - sittande lyfter vingarna först som en siluett, nu ljus som på en sköld.
Ring som det varit en tvist om (känner inte till någon tvist om ringen annat än att det var en förlovningsring tror jag från min pappa till min mamma och de skilde sig ju sen)
Ikoner - gult o brunt (förstår jag inte)
Hon fick ont i nacken sen ont i bakhuvudet och undrade om det var en whiplash? (Teorin är ju att när Sebastian gick över och kroppen dog såt hände det först något uppe i hans huvud).
När ”namnhistorien” tog upp ringen från korgen satte hon den på sin tumme och blev tvungen att dra efter luft - rädsla?
2011-05-06
Jag träffade Sanna idag och vi satt och pratade hela kvällen om ditten och datten och om andlighet i allmänhet och Sebastian i synnerhet. Jag berättade bl.a. att jag börjar se färger i ögonvrån. Eller rättare sagt, det har jag gjort några gånger, mest när jag varit ute.
I vänstra ögonvrån brukar jag se en lila färg och i min högra en blå. Ungefär samma blå färg som min bil har.
En gång såg jag den färgen så starkt att jag verkligen hajjade till. Det visade sig den gången att det var ett blått brunnslock jag hade sett…
En gång såg jag den färgen så starkt att jag verkligen hajjade till. Det visade sig den gången att det var ett blått brunnslock jag hade sett…
2011-05-07
Jag gick och lade mig för att vila på dagen och drömde en massa olika saker som jag inte kommer ihåg, men jag kommer ihåg att jag drömde att Sanna satt på golvet vid mitt badrum och sa att hon skulle öva lite på att få andlig kontakt. Jag gick från vardagsrummet mot henne in till badrummet när hon då sa att ”du har mormor med dig”.
”Det vet jag att jag har” sa jag då.
Sen sa Sanna när även Meya kom gående att ”Meya har också flera stycken med sig”.
”Det vet jag att jag har” sa jag då.
Sen sa Sanna när även Meya kom gående att ”Meya har också flera stycken med sig”.
2011-05-08
Först vaknade jag av att jag ville kolla om Manda var hemma och mådde bra. Det var hon och hon sov så jag utgick ifrån att hon mådde bra. Senare på natten kom Manda in till mig för att kolla om jag mådde bra eftersom hon hade vaknat av att någon sa att hon borde gå in till mamma. Eftersom jag mådde bra så gick hon in till sig igen. Hon somnade om, men hörde/kände på nytt någon som sa något om mamma. Inte i panik eller så, men hon kände ändå att hon skulle gå upp och kolla igen. Jag mådde fortfarande bra, men den här gången tog hon sitt täcke och lade sig bredvid mig för säkerhets skull.
Jag hade dragit ett änglakort innan jag gick och lade mig; ”hälsning från himlen”. Det var väl det jag fick helt enkelt!
Kortet ”Hälsning från himlen”:
Ärkeängeln Azrael: ”Dina kära i himlen har det bra. Släpp din oro och känn deras kärleksfulla välsignelser”.
Dina kära är inte långt bort. Faktum är att de är precis i närheten. I dina stunder av ro kan du känna deras närvaro. Dessa är verkliga besök och jag ber dig lita på din intuition. Du kanske lägger märke till besök i dina drömmar av bortgångna kära. Var viss om att dina kära är lyckliga och fria från lidande och önskar detsamma för dig. Dina kära vill jobba med dina skyddsänglar för att hjälpa dig att vara fridull, så håll utkik efter andra tecken ifrån himlen.
Ärkeängeln Azrael är känd som ”dödsängeln” eftersom hans primära roll är att hjälpa människor med övergången till himlen vid deras fysiska död. Detta är långtifrån en makaber roll, för Azrael omger den nyligen övergångna själen med kärleksfullt ljus för att göra upplevelsen upplyftande och tröstande. Azrael hjälper de bortgångna kära att ta kontakt med sina släktingar och vänner. Du kan be Azrael att ge dig ett budskap eller ett drömbesök från dina kära i himlen.
2011-05-08
Sebastians vän Malin ringde och berättade den tråkiga nyheten att en gemensam vän till henne och Sebastian hade mist sin bror i en brand natten till lördagen. Hon visste inte så mycket mer än så, men den vännen (som jag inte kommer att namnge) hade bett Malin att ringa och fråga mig om hon och/eller hennes mamma fick ringa till mig och prata eftersom jag gjort en liknande förlust.
Givetvis fick de det!
 |
Sebastian på väg till sin morbrors bröllop |
Jag berättade för Manda varpå hennes oro för mig släppte. Vi fick då en känsla av att det var det vi hade fått något tecken av från Sebastian i natt.
Det slog mig också att Sanna ju hade känt brandlukt under en längre tid. Brandlukt som hon vaknat av flera nätter och undrat vem som vill säga vad? Kan det ha varit det här det handlade om?
2011-05-09
Jag skickar ett meddelande till vännen på Facebook där jag beklagade det som hänt och erbjöd dem att ringa mig och prata om de ville.
Strax därefter så ringde hennes pappa (som hette detsamma som ett av de namn jag fått till mig på Camillas cirkel!!) till mig och berättade kortfattat vad som hänt. Jag fick också veta att brodern även höll på att dö för några år sen i en hjärninflammation eller dylikt.
De hoppades kunna åka upp och se sin son och den plats han omkom på. Därefter ville de gärna träffa mig, sa han.
Känns som om saker och ting upprepar sig…
2011-05-10
Jag, Bitte och Sanna träffades hemma hos mig för att meditera ihop till Iris Hall´s CD. Jag har ju gjort det några gånger tidigare både på Bittes cirkel men också själv. Både Sanna och Bitte var jätte ”taggade”, men själv var jag ganska låg eftersom jag hade haft en rätt dålig dag på jobbet.
Hur som helst så satte vi oss och lyssnade. Vi öppnade upp våra ckakran och vägleddes av Iris in mot vår egen inre trädgård. Den här gången såg jag en stor tjock mur med en grind som var lika tjock och gjord av järn. Det fanns ett kors på ”dörren” som jag blev lite förvånad av att se eftersom jag inte upplevt att det är en symbol för mig tidigare. Jag stängde grinden och såg att det även var ett kors på den andra sidan.
Jag gick vidare in i trädgården och kunde se flera hundra klarblå fjärilar, men inga blommor. Kanske kunde jag skönja några gröna växter.
Framme vid sjön började jag känna vinden mot mitt ansikte och uppe vid trädet så såg jag att min ”sittplats” var vänd åt ett annat håll. Det hade också blivit en djupare urgröpning i trädet där jag skulle sitta, mer sittvänligt liksom.
Jag satte mig ner och väntade på att någon skulle göra mig sällskap. Jag kunde ana att det fanns flera gestalter där, men ingen jag såg direkt.
Plötsligt såg jag ett ansikte som jag inte kände igen, men det försvann lika snabbt igen. Kvar fanns bara munnen som bestod av två ganska smala och raka läppar. Jag tänkte att det kanske var Sebastians väns bror som jag ju aldrig sett, det kändes så.
Jag gick så småningom ut ur trädgården och Iris guidade oss vidare genom att säga att vi skulle gå upp till vårt kronchakra och öppna upp även det övre chakrat (tror jag i alla fall att hon sa, jag gjorde hur som helst det).
Det exploderade fullkomligt av ljus upp ur mig, rakt upp i himlen med en väldig kraft. Då sa Iris att vi skulle ta ner ljus uppifrån och låta det åka ner i våra kroppar. Min ljuspelare gjorde då en helomvändning och for rätt ner i min egen kropp igen. Allt blev rosa och jag kände hur jag började svettas i hela kroppen.
En lilarosa energi ”klev” in i mitt ansikte och jag kunde känna hur det killade på min vänstra sida av halsen, örat och upp över den vänstra ansiktshalvan. Det killade så mycket att jag övervägde att öppna mina ögon och se efter om det inte var en spindel eller något som kröp omkring på mig, men hejdade ingivelsen och satt blundande kvar. Jag kände hur det pirrade i hårfästet och jag tänkte att nu börjar det nog snart rinna ner svett i pannan på mig. Jag var otroligt varm och svettig. Men det fortsatte bara att pirra vidare runt omkring uppe på huvudet.
Jag gick vidare in i trädgården och kunde se flera hundra klarblå fjärilar, men inga blommor. Kanske kunde jag skönja några gröna växter.
Framme vid sjön började jag känna vinden mot mitt ansikte och uppe vid trädet så såg jag att min ”sittplats” var vänd åt ett annat håll. Det hade också blivit en djupare urgröpning i trädet där jag skulle sitta, mer sittvänligt liksom.
Jag satte mig ner och väntade på att någon skulle göra mig sällskap. Jag kunde ana att det fanns flera gestalter där, men ingen jag såg direkt.
Plötsligt såg jag ett ansikte som jag inte kände igen, men det försvann lika snabbt igen. Kvar fanns bara munnen som bestod av två ganska smala och raka läppar. Jag tänkte att det kanske var Sebastians väns bror som jag ju aldrig sett, det kändes så.
Jag gick så småningom ut ur trädgården och Iris guidade oss vidare genom att säga att vi skulle gå upp till vårt kronchakra och öppna upp även det övre chakrat (tror jag i alla fall att hon sa, jag gjorde hur som helst det).
Det exploderade fullkomligt av ljus upp ur mig, rakt upp i himlen med en väldig kraft. Då sa Iris att vi skulle ta ner ljus uppifrån och låta det åka ner i våra kroppar. Min ljuspelare gjorde då en helomvändning och for rätt ner i min egen kropp igen. Allt blev rosa och jag kände hur jag började svettas i hela kroppen.
En lilarosa energi ”klev” in i mitt ansikte och jag kunde känna hur det killade på min vänstra sida av halsen, örat och upp över den vänstra ansiktshalvan. Det killade så mycket att jag övervägde att öppna mina ögon och se efter om det inte var en spindel eller något som kröp omkring på mig, men hejdade ingivelsen och satt blundande kvar. Jag kände hur det pirrade i hårfästet och jag tänkte att nu börjar det nog snart rinna ner svett i pannan på mig. Jag var otroligt varm och svettig. Men det fortsatte bara att pirra vidare runt omkring uppe på huvudet.
När vi avslutat det hela berättade både Bitte och Sanna om vad de sett. Sanna hade mest sett änglar medan Bitte både sett änglar och anhöriga. Hon hade dessutom haft konversationer med dessa.
2011-05-12
Sista gången på Camillas cirkel.
Kvinnan vars pappa jag sett förra gången sa att hon tänkt på mig i fjorton dagar och ville att vi skulle arbeta ihop.
Vi öppnade upp våra chakran, uppifrån denna gång, vilket Camilla sa att man kunde göra om man ville vara säker på att inte få med sig orena energier upp genom sitt eget system. Intressant!
Kvinnan vars pappa jag sett förra gången sa att hon tänkt på mig i fjorton dagar och ville att vi skulle arbeta ihop.
Vi öppnade upp våra chakran, uppifrån denna gång, vilket Camilla sa att man kunde göra om man ville vara säker på att inte få med sig orena energier upp genom sitt eget system. Intressant!
Jag såg mina ”chakra-blommor” på ett annat sätt än jag brukar. Camilla sa att vi skulle tänka oss en ljusboll som föll ner på varje blomma och öppnade upp den. Detta gjorde att jag var tvungen att placera mina blommor på ett annat sätt än jag brukar för att kunna ta emot den här bollen. De två översta blommorna såg jag underifrån inne i min egen kropp, så att säga, medan blommorna från halschakrat och nedåt såg jag uppifrån.
 |
Min fina son |
När det var gjort vägledde Camilla oss upp på ett berg där det stod ett hus som vi skulle gå in i. Jag såg ett stort vitkalkat hus som såg ut som ett tempel eller liknande. När jag skulle gå in i den stora salen gick jag istället in i det lilla rum som jag och Manda hade gått in i när vi besökte det kinesiska templet på Koh Phangan. Där hade vi knäböjt framför en bänk och fått varsin träpinne som det stod något på för framtiden.
Jag minns inte vad som stod på min pinne, men jag mindes plötsligt att det hade gett mig ett visst obehag och att både jag och Manda försökte övertyga mig om att det kunde ha en annan betydelse än det som stod.
I den här övningen stod det klart för mig att jag hade fått veta om Sebastians död (jag frågade Manda när jag kom hem om hon mindes vad som hade stått på träbiten, men det gjorde hon inte).
Jag minns inte vad som stod på min pinne, men jag mindes plötsligt att det hade gett mig ett visst obehag och att både jag och Manda försökte övertyga mig om att det kunde ha en annan betydelse än det som stod.
I den här övningen stod det klart för mig att jag hade fått veta om Sebastians död (jag frågade Manda när jag kom hem om hon mindes vad som hade stått på träbiten, men det gjorde hon inte).
I övningen ledde Camilla oss upp för en trappa och in i ett tornrum där vi kunde titta ut över utsikten. Jag var i Grekland och såg ett glittrande vackert hav. Det stod två stolar i rummet och jag satte mig på den ena och hoppades att min guide eller mitt högre jag skulle sätta sig på den andra. Istället så såg jag en rosa energi som kom emot mig och gick in i mig. Mitt hjärta klappade hårt och jag blev jätte varm. Mitt huvud sprängde och jag svettades ymnigt. Jag var övertygad om att det måste ha blivit blöta fläckar där jag hade mina händer.
Vi uppmanades att säga adjö till våra guider och gå ner för trappan och ut genom dörren ut på gården. Jag såg ner på mina fötter och såg att de var Hennamålade. Jag hade sandaler och ett ljusgrönt lite matt grönt tyg på mig. Jag kände att jag var en kvinna. Jag hade en ring på mitt högra pekfinger som såg ut som en orm. En silverring som slingrade sig två varv runt fingret innan den slutade i ett ormhuvud.
Efter den här övningen skulle vi jobba två och två med kort. Jag valde en kortlek som hette ”Ascended masters” eller något liknande (det gjorde jag eftersom Birkan hade sagt att Sebastian var en ascended master).
Jag och kvinnan jag nämnt tidigare satte oss och drog tre kort var; ett för dåtid, ett för nutid och ett för framtid. Det jag fick fram på hennes kort stämde perfekt sa hon och det hon fick upp på mina kort stämde delvis.
Efter fika och prat så var det dags att runda av och vi skulle berätta vilka vi egentligen var. Det blev bara jag som gjorde det eftersom Camilla ville att jag skulle berätta om min blogg. Först ville jag dock berätta det jag upptäckt om mitt och ”namnhistoriens” koppling och min slutsats om att jag nu kommit på att Sise är mitt själsnamn.
Sen skulle jag berätta om bloggen.
Jag försökte, men det blev för svårt att berätta om Sebastian så Camilla hjälpte till.
Det blev ett fint mottagande av den berättelsen!
Jag försökte, men det blev för svårt att berätta om Sebastian så Camilla hjälpte till.
Det blev ett fint mottagande av den berättelsen!
Ett vemodigt avsked av alla. Jag hoppas att vi ses igen!
2012-05-13
 |
Sebastian och Ella |
Idag träffade jag Sebastians vän (hon som hade förlorat sin bror och som jag fortsättningsvis kommer att kalla för ”vännen”) och hennes familj d.v.s. hennes mamma och hennes pappa.
Jag slogs först av att de hade en Hovawart och en Flat som kom skällande emot mig.
Hoffen ”berättade” desperat för mig allt som hänt kändes det som medan Flatten höll sig lite mer i bakgrunden.
När jag sen satte mig ner så hade jag båda hundarna vid mina fötter. Båda hundraserna har ju varit dominerande i våra liv och då särskilt i Sebastians som tog så oerhört illa vid sig av att vi var tvungna att ta bort både Malva (Flatten) och Ella (Hoffen).
Det är ju tillsammans med Ella han har visat sig vid något tillfälle.
Jag slogs först av att de hade en Hovawart och en Flat som kom skällande emot mig.
Hoffen ”berättade” desperat för mig allt som hänt kändes det som medan Flatten höll sig lite mer i bakgrunden.
När jag sen satte mig ner så hade jag båda hundarna vid mina fötter. Båda hundraserna har ju varit dominerande i våra liv och då särskilt i Sebastians som tog så oerhört illa vid sig av att vi var tvungna att ta bort både Malva (Flatten) och Ella (Hoffen).
Det är ju tillsammans med Ella han har visat sig vid något tillfälle.
Den övriga familjen var helt i sorg så klart och vännen verkade befinna sig i chock fortfarande.
Jag fick veta att Sebastian och deras son hade träffats vid något eller några tillfällen bl.a. på vännens 18-årsdag då de båda hade stått i köket och lagat mat.
Känns skönt att han har fått sällskap av en jämnårig som han känner lite grann där han är…
Jag fick veta att Sebastian och deras son hade träffats vid något eller några tillfällen bl.a. på vännens 18-årsdag då de båda hade stått i köket och lagat mat.
Känns skönt att han har fått sällskap av en jämnårig som han känner lite grann där han är…
2011-05-16
I morse när jag stod vid kylskåpet och skulle ta fram mjölk så hörde jag ett ordentligt ”änglapling” i mitt högra öra. Det plingade så starkt att jag först trodde att jag slagit i något glas eller så, men det fanns inget ”plingbart” i närheten. Jag stod också vid Sebastians ”änglatavla” som han målade när han var ett litet barn.
2011-05-20
Pratade med vännens mamma idag eftersom hon hade sökt mig. Hon var jätte ledsen och undrade förtvivlat hur lång tid det tar innan man blir som vanligt igen. Det kommer ju inte att hända, det bli man aldrig…
Däremot så kan man ju börja fungera igen om man jobbar med sin sorg.
Själv kämpar jag varje dag med att förstå meningen med allt och jag tycker att jag går framåt.
Däremot så kan man ju börja fungera igen om man jobbar med sin sorg.
Själv kämpar jag varje dag med att förstå meningen med allt och jag tycker att jag går framåt.
På kvällen var jag, Sanna och Michaela på Bittes certifierings fest.
Även två andra som började grundutbildningen samtidigt som jag själv för några år sen, skulle certifieras.
Även två andra som började grundutbildningen samtidigt som jag själv för några år sen, skulle certifieras.
Den ena hade blivit sjuk, men de andra (tre till förutom de jag hade gått på kurs med) som skulle få sina certifikat hade Storseans. Det måste verkligen vara ett svårt forum.
Det gick riktigt bra för alla utom för en av mina gamla ”kurskompisar” som ställde sig upp två gånger och sa att hon fått in Sebastian.
Jag vet inte om hon avsiktligt berättade det som jag skrivit i min blogg eller om hon faktiskt trodde att hon hade fått upp det själv, men det var nästan ordagrant det jag skrivit om här i bloggen.
Det gick riktigt bra för alla utom för en av mina gamla ”kurskompisar” som ställde sig upp två gånger och sa att hon fått in Sebastian.
Jag vet inte om hon avsiktligt berättade det som jag skrivit i min blogg eller om hon faktiskt trodde att hon hade fått upp det själv, men det var nästan ordagrant det jag skrivit om här i bloggen.
Eftersom hon gått klart utbildningen och fått sitt certifikat så borde hon ha känt att det inte var på riktigt. Till och med jag kunde ju känna…
Pinsamt för henne om hon kommer på vad hon gjort, jag hade inte hjärta att avslöja henne på plats, men kommer att berätta för henne vid tillfälle. (Något sånt tillfälle kom aldrig så nu berättar jag här istället).
Det gick i alla fall bra för Bitte och det var ju för hennes skull vi var där.
Pinsamt för henne om hon kommer på vad hon gjort, jag hade inte hjärta att avslöja henne på plats, men kommer att berätta för henne vid tillfälle. (Något sånt tillfälle kom aldrig så nu berättar jag här istället).
Det gick i alla fall bra för Bitte och det var ju för hennes skull vi var där.
Det som ändå var positivt var att jag själv kunde känna att det var fejk eftersom jag numer brukar veta när Sebastian är närvarande, det känner jag i hela kroppen.
2011-05-22
Jag, Manda, Hanna och hennes familj åkte ut till Johanna och hennes föräldrars ställe på Ornö igår och vaknade i morse av att jag fick ett sms av min bror Toms där han bad mig be mina mediala vänner att försöka hitta en person som försvunnit nere i Skåne efter en fisketur.
Monika och Bitte fick upp intressant information.
(som flera dagar senare visade sig stämma då personen ifråga samt hans kamrat hittades döda. Omständigheterna runt deras död tydde på att de befunnit sig i en situation som både Bitte och Monika fått fram. Var och en hade fått lite olika pusselbitar som tillsammans berättade åtminstone delar av historien om hur de gick över.)
2011-05-23
Sebastian har varit med mig hela dagen idag i form av Heat Lotion och ”kli” uppe på huvudet.
Jag har också pratat gravsten, skattepengar och mitt ”jippo” (min andliga utveckling) med Sebastians pappa.
2011-05-28
Jag låg och skrev första delen till bloggen ”Livet återfår sin färg” i natt när jag förvånat hörde att radion satte igång. Jag hörde framför allt en mansröst som pratade med någon ute i vardagsrummet. Jag spetsade öronen för att höra om jag glömt stänga av TVn eller om det var så att radion faktiskt hade kommit igång.
Då upphörde rösten att prata, men det stod då plötsligt klart för mig att det var en något äldre ”Sebastianröst” jag hört. Det lät alltså som en äldre version av Sebastian. Jag blev inte ett dugg rädd och inte heller särskilt förvånad utan skrev vidare i min blogg.
Jag blev dock väldigt glad!
Då upphörde rösten att prata, men det stod då plötsligt klart för mig att det var en något äldre ”Sebastianröst” jag hört. Det lät alltså som en äldre version av Sebastian. Jag blev inte ett dugg rädd och inte heller särskilt förvånad utan skrev vidare i min blogg.
Jag blev dock väldigt glad!
Jag har drömt inatt. Jag drömde först att jag var i Dalarna även om det inte alls såg ut som i Dalarna. Vi hade en liten röd stuga emellan grannarnas röda stugor, men det kändes inte trångt eftersom de var så vänliga.
I grannens hus hade de en vit långhårig katt som såg ut som Juppe (en katt vi hade när Hanna och Sebastian var små) på avstånd. När jag ropade ”Juppe” på katten så kom den springande direkt åt mitt håll.
Tyvärr så kom Ebba (Hannas hund) och jagade upp honom i ett träd så jag gick dit för att locka ner honom.
Grannen skrattade hjärtligt och jag gick fram till trädet och fick ögonkontakt med katten. Total tillit! Katten klättrade ner i min famn och jag kunde känna kisslukten som han måste ha släppt i rädslan. Han hoppade ner på marken och sprang iväg.
I grannens hus hade de en vit långhårig katt som såg ut som Juppe (en katt vi hade när Hanna och Sebastian var små) på avstånd. När jag ropade ”Juppe” på katten så kom den springande direkt åt mitt håll.
Tyvärr så kom Ebba (Hannas hund) och jagade upp honom i ett träd så jag gick dit för att locka ner honom.
Grannen skrattade hjärtligt och jag gick fram till trädet och fick ögonkontakt med katten. Total tillit! Katten klättrade ner i min famn och jag kunde känna kisslukten som han måste ha släppt i rädslan. Han hoppade ner på marken och sprang iväg.
Jag kom sen in i ett sammanhang i en kyrka där det var flera konfirmander eller präststuderande eller så.
De skulle hålla varsitt tal idag eftersom de skulle ta någon sorts examen. Det var en kvinna som pratade med ”sin” grupp innan de skulle in i kyrkan.
Jag själv var där för att göra samma sak med den skillnaden att jag inte hade läst något tillsammans med de andra.
Jag hade blivit ditbjuden av en av de andra manliga ledarna som jag inte kom ihåg vad han hette när jag skulle förklara för kvinnan hur det kunde komma sig att jag också skulle ta examen.
Jag vet bara att den mannen ansåg att jag kunde allt jag behövde kunna ändå för att ta examen eftersom jag hade lärt mig genom egna erfarenheter och egna slutsatser.
De skulle hålla varsitt tal idag eftersom de skulle ta någon sorts examen. Det var en kvinna som pratade med ”sin” grupp innan de skulle in i kyrkan.
Jag själv var där för att göra samma sak med den skillnaden att jag inte hade läst något tillsammans med de andra.
Jag hade blivit ditbjuden av en av de andra manliga ledarna som jag inte kom ihåg vad han hette när jag skulle förklara för kvinnan hur det kunde komma sig att jag också skulle ta examen.
Jag vet bara att den mannen ansåg att jag kunde allt jag behövde kunna ändå för att ta examen eftersom jag hade lärt mig genom egna erfarenheter och egna slutsatser.
Alla hade förberett sina tal, men jag hade ingen aning om vad jag skulle säga eller hur länge jag skulle prata. Jag kände mig dock inget nervös alls utan mest lite fnissig eftersom jag inte förstod hur jag hade hamnat i den här situationen. Jag hade full tillit till att jag skulle kunna hitta på något riktigt bra att säga…
De andra gick in i ett rum för att öva och själv började jag för första gången att fundera på vad mitt tal skulle handla om: Kärlek, källa och olika vägar är de ord jag minns att det skulle handla om…
Sammanfattningen av drömmarna skulle kunna vara ”Tillit till min egen förmåga” eller…?
Sammanfattningen av drömmarna skulle kunna vara ”Tillit till min egen förmåga” eller…?
Under perioden slutet av maj till slutet av augusti har jag haft ett uppehåll i skrivandet för att jag helt enkelt inte orkade längre. Det har dock fortsatt att hända saker runt omkring mig som jag har noterat och antecknat som små ”kom ihåg - notiser” så de presenteras här lite huller om buller i en ordning som inte behöver vara kronologisk:
Berättelsen om flugfisket: Mamman till Sebastians vän, vars bror gick bort, berättade att hon ”brukar sätta sig ner och tänka att hon går upp för en trappa med tio trappsteg. När hon kommer till det översta trappsteget så öppnar hon den dörr som finns där. Hon kliver då in i ett rum eller i en miljö där hon vill träffa sin son. Det brukar vara vid den sjö som han oftast åker till och fiskar. Han älskar att fiska och han älskar att vara i naturen”
Sist hon träffade honom där berättade han att han och Sebastian hade varit ute och flugfiskat, men Sebastian hade trasslat in sig i fiskelinorna så Sebastian gick istället iland och började fixa i ordning grillen så att han kunde laga till fisken.
En fantastisk berättelse av minst två anledningar tycker jag:
Mamman visste först inte om hon skulle berätta för mig eftersom hon själv aldrig hade varit inne på att hon FAKTISKT samtalade med sin döda son och därför tänkte att det inte var riktigt schysst att berätta att Sebastian hade trasslat in sig i linorna vilket var anledningen till att hon var tveksam till att berätta historien..
Den ”aha-upplevelse” det blev för henne när jag tolkade hennes berättelse som en hälsning var härlig att se.
Mamman visste först inte om hon skulle berätta för mig eftersom hon själv aldrig hade varit inne på att hon FAKTISKT samtalade med sin döda son och därför tänkte att det inte var riktigt schysst att berätta att Sebastian hade trasslat in sig i linorna vilket var anledningen till att hon var tveksam till att berätta historien..
Den ”aha-upplevelse” det blev för henne när jag tolkade hennes berättelse som en hälsning var härlig att se.
Den andra anledningen till att berättelsen var fantastisk var att hon hade prickat in två rätt typiska aktiviteter för Sebastian; matlagning och fiske som var något han brukade göra tillsammans med sin pappa och som även ett annat medium hade tagit med i sin hälsning från Sebastian.
Trollsländor betyder ju som jag berättat tidigare att ”Du har en stor andlig gåva – använd den. Min gåva till dig är att ha en stark intuition”.
Vi hade en trollslända i partytältet på Mandas studentfest hela dagen och hela kvällen. Natayo berättade att de hade haft en trollslända hos sig en hel grillkväll på Hanna och Sebastians pappas land också.
Vid ”finsjön” i Gagnef, som är den sjö jag såg Sebastian bada i sist och som är den sjö som jag såg min hund Ella springa ner till när hon ”gick över”, där flög det en jättestor trollslända och satte sig först på min rygg och sen på Sannas.
Vill också berätta att vid samma sluttning, som jag såg min hund Ella springa ner för när hon dog, såg jag Sebastian och Johanna gå ner för förra sommaren. Det är ingen väg man brukar gå så jag reagerade på att de valde just den vägen.
Vi hade en trollslända i partytältet på Mandas studentfest hela dagen och hela kvällen. Natayo berättade att de hade haft en trollslända hos sig en hel grillkväll på Hanna och Sebastians pappas land också.
Vid ”finsjön” i Gagnef, som är den sjö jag såg Sebastian bada i sist och som är den sjö som jag såg min hund Ella springa ner till när hon ”gick över”, där flög det en jättestor trollslända och satte sig först på min rygg och sen på Sannas.
Vill också berätta att vid samma sluttning, som jag såg min hund Ella springa ner för när hon dog, såg jag Sebastian och Johanna gå ner för förra sommaren. Det är ingen väg man brukar gå så jag reagerade på att de valde just den vägen.
Nu för tiden är det en väg som jag ser Sebastian och Ella vandra tillsammans när de vill skicka en hälsning.
Någon ropar ”Sissi”. Jag ligger i min säng och har just släckt lampan när jag hör någon ropa ”Sissi” på ett så där självklart sätt så att man automatiskt svarar ”jaa”, vilket jag gjorde, men det kom inget mer på en stund. Sen ropade någon igen ”Sissi” och jag svarade igen ”jaa” och återigen var det tyst sen kom det ett ”Tack”.
Undrar för vad…
Undrar för vad…
 |
Det närmaste en siluettbild jag kunde hitta av Sebastian |
Jag ser Sebastian och Ella komma ner för kullen i skymningen: Första morgonen jag vaknade i Gagnef efter att jag och Bitte varit här och rensat i vintras låg jag och kände efter hur det kändes i huset. Jag sov i vardagsrummet tillsammans med Sanna. Allt kändes väldigt lugnt och bra och jag kände mig rätt tillfreds med livet trots allt. Jag blundade och såg Sebastian och Ella komma ner för en sluttning (inte samma som till sjön). Jag såg dem som två siluetter som sorglösa gick med raska kliv ner mot mig. Jag kände pirret i kroppen vilket brukar indikera att de verkligen var där.
Jag ser ansiktet på ett barn/tomte: Vid samma tillfälle som jag såg Sebastian och Ella så såg jag, strax efter att de försvunnit ur synhåll, ett ansikte ungefär en cm från mitt ansikte som först såg ut som ett litet barns ansikte; lite runt och barnsligt. Sen såg jag att det inte var ett barn och att det inte alls var särskilt barnsligt utan ett vuxet ansikte, men på en liten människa.
Kanske en liten tomte eller…?
Kanske en liten tomte eller…?
Jag ser ansiktet igen men nu speglar vi varandra: Jag och Sanna gjorde Iris Halls vägledda meditation (fortfarande i Gagnef) och när vi höll på att avsluta eller rättare sagt när skivan just var slut och vi satt och fick påfyllning av energi så såg jag plötsligt ansiktet framför mig igen. Den här gången såg jag att den tittade eller rättare sagt stirrade på min mun så intensivt att jag till slut måste le. Då log han/hon också. Jag såg att han/hon hade en lite spretig lugg, runt ansikte och klarbruna ögon med kritvita ögonvitor.
Han/hon fortsatte att stirra så intensivt och nyfiket att jag måste le ännu mer.
Jag förstod att jag visade mina tänder när jag log för det gör han/hon också.
Jag kännde en stark samhörighet och jag förstod att jag fått äran att träffa ”väktaren” av gården. Häftigt!
Han/hon fortsatte att stirra så intensivt och nyfiket att jag måste le ännu mer.
Jag förstod att jag visade mina tänder när jag log för det gör han/hon också.
Jag kännde en stark samhörighet och jag förstod att jag fått äran att träffa ”väktaren” av gården. Häftigt!
”Kroppsupplevelsen” när jag pratade med Nadia om vikten av att släppa taget: Jag och min kusin Nadia gick runt ”finsjön” och pratade. Det hade blivit en rätt känslosam promenad eftersom jag visade henne ”Sluttningen” och berättat hur det känns varje gång jag går den vägen. Vi fortsatte att prata om livet och vad man tror på etc. Vi började prata om att ”släppa taget” om de som har gått över och också att ”släppa taget” om de som håller på att gå över. Även om hur svårt det kan vara för den som ska gå över att släppa taget beroende på hur det ser ut när man ska gå, om man efterlämnar människor som inte riktigt är klara etc.
Sättet vi resonerade på och det vi kom fram till måste ha fallit ”åhörarna” i smaken för jag fick en enorm kroppsbekräftelse på det vi pratade om. Håret ställde sig upp på hela kroppen. Jag kunde visa Nadia hur håret på armarna stod rätt ut.
 |
Det här är väl en peaceful bild av Sebastian |
Peace/Sebbe: Jag satt och skrev ett sms till Emma (vår hundvakt) för att göra upp om hur hon skulle ta Meya när Manda åkte till Peace & love festivalen i juni. När jag skulle skriva Peace så blev det Sebbe.
Jag blev alldeles lycklig eftersom jag då för första gången tror att jag förstod varför båda Sebastians yngre systrar förknippar Sebastian med Peacetecknet.
Jag antar att Sebbe själv gjort den upptäckten någon gång när han skulle skicka ett sms. Jag förstod också att ”Sebbe” inte normalt ligger som ett stavningsalternativ i mobilen utan att det kommit till efter att jag lagt in ”Sebbe” vid något tillfälle.
Jag tar då min jobbmobil och kollar vad alternativen till ”Peace” blir där och får då förslaget ”Sebastian”. Det tycker jag var intressant.
Jag frågade så klart Manda och Hanna om jag gjort rätt koppling, men de visste inte varför Sebastian alltid gjorde Peace tecknet när han gick eller varför han ofta undertecknade det han skrev med Peace.
Jag blev alldeles lycklig eftersom jag då för första gången tror att jag förstod varför båda Sebastians yngre systrar förknippar Sebastian med Peacetecknet.
Jag antar att Sebbe själv gjort den upptäckten någon gång när han skulle skicka ett sms. Jag förstod också att ”Sebbe” inte normalt ligger som ett stavningsalternativ i mobilen utan att det kommit till efter att jag lagt in ”Sebbe” vid något tillfälle.
Jag tar då min jobbmobil och kollar vad alternativen till ”Peace” blir där och får då förslaget ”Sebastian”. Det tycker jag var intressant.
Jag frågade så klart Manda och Hanna om jag gjort rätt koppling, men de visste inte varför Sebastian alltid gjorde Peace tecknet när han gick eller varför han ofta undertecknade det han skrev med Peace.
 |
En omsorgsfull morbror |
Sebastians meddelande till Camilla angående Nodinn´s andning: Jag fick ett telefonsamtal från Camilla idag när jag var på utflykt med jobbet. Hon bad om ursäkt för att hon ringde och störde och att hon inte brukar ringa om såna saker hon nu tänkte berätta, men eftersom det var jag så gjorde hon det ändå:
Sebastian hade tagit kontakt med henne och han hade varit ganska påstridig. Han sa att vi skulle hålla kolla på mitt yngsta barnbarns andning eller rättare sagt att det var något som handlade om Nodinn´ och hans andning, så det var väl bäst att hålla koll.
Jag tackade för den uppmaningen och berättade för henne att Manda skulle vara barnvakt åt Nodinn´ för första gången i kväll och att både hon och hans föräldrar nog var lite spända inför detta.
Manda hade frågat om jag kunde vara backup vilket jag lovat att vara.
Sen Sebastian gick över så har vi alla blivit lite mer oroliga/försiktiga.
Sebastian hade tagit kontakt med henne och han hade varit ganska påstridig. Han sa att vi skulle hålla kolla på mitt yngsta barnbarns andning eller rättare sagt att det var något som handlade om Nodinn´ och hans andning, så det var väl bäst att hålla koll.
Jag tackade för den uppmaningen och berättade för henne att Manda skulle vara barnvakt åt Nodinn´ för första gången i kväll och att både hon och hans föräldrar nog var lite spända inför detta.
Manda hade frågat om jag kunde vara backup vilket jag lovat att vara.
Sen Sebastian gick över så har vi alla blivit lite mer oroliga/försiktiga.
Jag ringde för säkerhets skull och berättade för Hanna som ju är en lugn person. Hon berättade då att hon och Manda igår hade gått igenom Heimlichmanövern eftersom Manda varit orolig för om Nodinn´ skulle sätta i halsen.
Vi sa båda två att det kanske var detta Sebastian hade uppmärksammat och därför fick ett ypperligt tillfälle att tala om att han var med oss. Sen var det svårt för Camilla att veta vad själva budskapet betydde.
Vi sa båda två att det kanske var detta Sebastian hade uppmärksammat och därför fick ett ypperligt tillfälle att tala om att han var med oss. Sen var det svårt för Camilla att veta vad själva budskapet betydde.
Vi hoppas att det är så det ligger till, men vi kommer så klart att hålla extra koll på både Nodinn´ och Nayelis andning framöver.
Inget hände utan allt gick hur bra som helst så det var nog bara en hälsning om att han varit med och sett hur Manda och Hanna övade inför uppdraget.
2011-07-16
Jag låg i soffan i Gagnef på morgonen och funderade en stund efter att jag vaknat. Johanna låg fortfarande och sov i soffan bredvid. Jag blundade och såg Sebastians ögon och näsa väldigt nära, lite dimmig bild, men ändå tydlig.
Strax såg jag istället ett par klarbruna ögon, runda och pigga. Ögonvitorna var friska och jag förstod på en gång att jag återigen fått se vår lilla ”husväktare”.
Strax såg jag istället ett par klarbruna ögon, runda och pigga. Ögonvitorna var friska och jag förstod på en gång att jag återigen fått se vår lilla ”husväktare”.
Lite senare på dagen så skulle jag gå ut och dricka vatten i köket. Det var en lite för ”mesig” stråle så jag skulle precis vrida om kranen lite till när den plötsligt vred upp sig själv så att det spolade lite kraftigare. Jag såg när den vred sig så det är inget tvivel om det!
Jag försökte sen få kranen att göra om det hela eftersom jag tänkte att den kanske var lite lös i gängorna, men se det gick inte alls. Den var inte det minsta lös och ”eftervred” sig ingenting hur jag än försökte…
Jag försökte sen få kranen att göra om det hela eftersom jag tänkte att den kanske var lite lös i gängorna, men se det gick inte alls. Den var inte det minsta lös och ”eftervred” sig ingenting hur jag än försökte…
2011-08-20
Jag mediterade till Iris Hall skivan idag igen och när jag kom till trädet så satte jag mig ner och bjöd diplomatiskt in eventuella anhöriga som ville komma. Sen tänkte jag att ”varför ska jag bjuda in en anhörig vem som helst när det ju är Sebastian jag vill träffa” så jag ”la in en beställning” på att det var honom jag ville träffa.
 |
Min lilla riddare eller kanske min lilla utomjording |
I samma ögonblick såg jag någon som satt framför mig och denna någon bar en märklig trekantig silverhjälm som jag aldrig sett förr. Jag kunde inte se något ansikte, men personen drog av hjälmen med sin högra hand och ruskade på huvudet så att det halvlånga håret fladdrade.
Just då sa Iris på skivan att det var dags att säga adjö till min besökare för att börja bege mig tillbaks.
När jag då gick ner för kullen så såg jag ”riddaren” komma ridande på en brun fin häst en bit bort på min vänstra sida.
”Hm, att han kommer som riddare” tänkte jag. Fast det var kanske inte så konstigt, jag tänkte ju att han var en gammal riddare redan när han föddes…
2011-08-23
Jag satt i bilen på väg hem från jobbet och pratade med Bitte i telefon. När vi pratade om olika projekt vi håller på med och till sist kom fram till att vi återigen nog vill göra något tillsammans och därmed börjar spåna på det så hörde jag plötsligt Bittes röst som om hon kom från en annan planet.
Det gick inte att urskilja några ord, men det hördes att hon sa en massa saker på ”utomjordiska”.
Jag sa att vi skulle lägga på så att jag fick ringa upp igen.
Vilket jag gjorde och då berättade Bitte att hon inte sagt något alls utan bara lyssnat på ett märkligt susande och vinande som lät som det kan göra i spökfilmer.
När vi då började försöka påminna oss om vad vi pratat om och kom på att det handlade om vikten av att sätta sin egen färg på det man gör och de projekt man drar igång.
Alltså hur viktigt det är att man gör sånt som man alltid kan stå för så knottrade det sig på hela min vänstra kroppshalva vilket det också gjorde på Bittes.
Det gick inte att urskilja några ord, men det hördes att hon sa en massa saker på ”utomjordiska”.
Jag sa att vi skulle lägga på så att jag fick ringa upp igen.
Vilket jag gjorde och då berättade Bitte att hon inte sagt något alls utan bara lyssnat på ett märkligt susande och vinande som lät som det kan göra i spökfilmer.
När vi då började försöka påminna oss om vad vi pratat om och kom på att det handlade om vikten av att sätta sin egen färg på det man gör och de projekt man drar igång.
Alltså hur viktigt det är att man gör sånt som man alltid kan stå för så knottrade det sig på hela min vänstra kroppshalva vilket det också gjorde på Bittes.
2011-08-25
Vaknade strax efter kl 00 av att jag fick ett sms av min kompis som oroligt ber mig ”vara med” henne nu eftersom hennes sons flickvän hade fått åka in tidigare än planerat för att föda deras barn.
Jag svarade att jag självklart var med och att det skulle gå bra.
När jag skickade iväg smset så tänkte jag att jag för säkerhets skull borde be om hjälp vilket jag också gjorde. Jag bad Sebastian och ärkeängeln Mikael att de skulle se till att den nya lilla själen som skulle födas till jorden skulle få all hjälp han kunde få för att underlätta (för det högsta bästa la jag till).
När jag skickade iväg smset så tänkte jag att jag för säkerhets skull borde be om hjälp vilket jag också gjorde. Jag bad Sebastian och ärkeängeln Mikael att de skulle se till att den nya lilla själen som skulle födas till jorden skulle få all hjälp han kunde få för att underlätta (för det högsta bästa la jag till).
Jag fick nya sms om att det kändes bättre och senare också att den lilla prinsen hade kommit fram som han skulle.
Dagen efter, när vi pratade med varandra i telefonen, så berättade hon att hon strax efter att ha fått mitt första sms hade känt ett lugn som spred sig från huvudet ner över axlarna och in i hela kroppen och hon blev då övertygad om att allt skulle gå bra. I samma veva föddes lillkillen.
2011-08-27 Sebastians väns mamma berättar.
Vännens mamma ringer för att ge mig en fin liten berättelse som hon och hennes man fått av ”sin” präst (den präst som hade hand om deras sons begravning och som de har valt att gå och prata med efter).
Prästen hade själv fått historien berättad för sig av någon, kanske från föräldern till de barn den handlar om. Hon berättade den i samband med att vännens föräldrar frågade vad prästen tror händer efter döden:
Det var en mamma som ganska nyss hade fått ett till barn. Hennes första barn hade hunnit bli fyra år. Hemma i sin bostad går mamman förbi rummet där den lilla bebisen ligger och ser då sin fyraåring sittandes på knä vid bebisens säng och pratar med denne. Hon hör fyraåringen säga ”kan inte du berätta hur det var på andra sidan, jag har nästan glömt allt”.
Det tycker jag var en jätte fin liten berättelse som förstärker allt jag redan tror på.
2011-08-27 Skeppssättningen vid Anunds Högar
Sissi: Jag, Sanna och Bitte hade bestämt att vi skulle träffas och åka till Anunds Högar efter att Bitte varit där tidigare och haft väldigt starka upplevelser.
Jag och Sanna blev förstås nyfikna på vad man kunde få vara med om så vi bokade in en dag vi allla tre hade tid och kunde vara med.
Jag och Sanna blev förstås nyfikna på vad man kunde få vara med om så vi bokade in en dag vi allla tre hade tid och kunde vara med.
Sanna och jag tog varvet förbi Bitte och hennes mans nyinköpta stuga, ett mysigt ställe där vi kunde komma ner i varv först.
Vi ville dessutom invänta skymningen innan vi började våra övningar:
Det var en mäktig känsla att bara vara där, själv blev jag genast yr i huvudet, Sanna fick ett ”energipirr” i ryggen i höjd med solarplexus. Vi bestämde oss för att meditera vid samma skeppssättning som Bitte hade fått sina starka upplevelser ifrån förra gången.
Vi började med att gå runt på utsidan av konstruktionen och känna in stenarna och för att se om vi kunde känna något speciellt för någon eller några.
Den omedelbara reflektionen var att alla stenarna var olika varma olika kalla oberoende av om de var riktade åt samma håll eller inte. Alltså t.ex kunde två stenar som stod i samma riktning ha olika temperatur även om de båda hade blivit laddade av solvärme från samma håll under dagen.
Av de 26 stenarna så kände vi för varsin sten och de visade sig bilda en triangel. Vi satte oss ned vid våra stenar och Bitte förberedde en meditation.
Och en slinga ur den förberedelseramsan fastnade hos mig ”…vi går i början på kärlekens väg”. Vi kände alla starka energier från de tre nedersta chakra punkterna. Därefter sjönk vi in i meditation.
Efter meditationen tackade vi våra stenar och gick och ställde oss vid Mittenstenen (själv hade jag nyss skrivit Huvudstenen) för att se om vi tillsammans kunde aktivera stenens energier.
Sanna hade uppmärksammat tre formationer i stenen redan när vi kom och hade automatiskt lagt sina händer i dessa som man gör när man vill känna efter hur någon mår.
Nu när vi gick och ställde oss där så uppmärksammade även jag den största av formationerna eftersom jag just sett den som ametistfärgad i min meditation.
Vi ställde oss på varsina sidor om stenen och Bitte vägledde. Vid tillfället när hon sa att vi kunde be om att få se en glimt av vår framtid så blixtrade en solig gräsmatta framför härbret i Gagnef förbi i mitt sinne och för Sanna gick det orangea energitrådar runt henne som då stod INNE i stenen och Bitte såg förutom en gräsmatta även björkarallé. Sen bad hon oss snabbt att komma tillbaka eftersom det kom fler besökare till platsen; ett par som vi skulle ha kunnat skrämma ihjäl om de sett oss där på kvällen kramandes en stor sten.
Vi gick därför bort till ett ställe vid våra bilar där det stod ett bord som vi kunde sätta oss vid och delge varandra våra upplevelser från meditationerna:
Sissi: Jag kände en stark vibration i marken under mig. Den var så stark att jag kom av mig i min meditation för att känna efter om vibrationen kom igen, men det gjorde den inte. Ungefär samtidigt ”hörde” jag en gul prick som hade en svagt ihållande ton. Jag reflekterade över ljudet och tänkte att det var skönt att jag hade Meya liggandes bredvid mig, tuggandes på sitt köttben. Det blev mer verkligt då…
Jag återupptog min meditation och såg en brunklädd man, klädseln bestod av munkkappa med luva, han drog den stenen jag själv satt hos med ett rep. Det var gulnande ängar runt omkring och jag anade andra människor i arbete runt omkring, men jag såg dem inte. Mannen drog och drog, men stenen gjorde motstånd och VILLE verkligen inte följa med.
Jag frågar då hur det kan komma sig eftersom jag har fått en uppfattning om att alla dessa stenar är särskilt utvalda för sina energiers skull och för att dessa står i samklang med olika människor som har valt dem.
(Jag måste nu berätta att det som står i kursiverad stil här ovan fick jag till mig här och nu när jag skriver. Mina fingrar letade efter tangenterna själv och jag satt med ett fånigt leende med tårarna rinnandes samtidigt som jag skrattar och ryser. Det är tur att Sanna också sitter rysandes här bredvid och ser detta hända för annars vet jag inte…)
Stenen visar sig då i en blå färg (mörkblå/indigoblå) och samtidigt börjar jag reagera på att mannens klädsel påminner om en munks och det stämmer inte med den tiden varifrån stenarna borde ha placerats där. Då slår det mig att de har flyttats från sin ursprungsposition och att det är därför som min modersten inte vill ”följa” med mannen som drar. När jag tänker detta och samtidigt ser ”min” sten i blått så ser jag den ametistfärgade formationen på den stora ”huvudstenen”.
Den stenen står visserligen rakt upp, men det känns som om han inte heller riktigt är på plats ännu. Han ser ner på sin ”fru” som ligger där med repen runt sig och inte vill flyttas. Kan det vara ifrån sina barn hon inte vill flyttas (en undran eller idé som kommer till mig nu även om den inte kommer på samma sätt som jag berättade om nyss).
Nu ser jag alla stenar på plats, jag vet inte om det är före eller efter de har flyttats från sin ursprungsposition, men jag tror att det är innan.
Jag ser alla stenar om och om igen och jag tänker att de är människor på något sätt eller kanske att de representerar människor, olika människotyper…
Därefter ser jag stenen som ligger som ett hjärta mitt i konstruktion. Det är skymning, det börjar komma fram en sorts aura runt den och jag förstår att den får energi av solen, men också av månen. Jag ser bilder från både solens strålar som duschar sina strålar över stenen, men jag ser också fullmånens mystiska sken som ger den mer vibrerande auraliknande energin runt stenen.
När jag konstaterat detta så skär det liksom en energistråle rätt igenom stenen som gör att den går att fälla upp som en bok. På varsin ”boksida” finns en urgröpt skål med jämna kanter och runt varje skålkant en urgröpt skåra. Jag förstår inte vad jag ser eller vad de vill visa. Solen strålar ihärdigt ner i skålarna. Jag frågar så klart vad det är jag ser och får först några förslag; öppning, portal, men inget stämmer förstår jag. Sen får jag plötsligt ordet ”tidslås” som jag känner är det rätta ordet för den konstruktion som jag nu fått se.
När jag konstaterat detta så skär det liksom en energistråle rätt igenom stenen som gör att den går att fälla upp som en bok. På varsin ”boksida” finns en urgröpt skål med jämna kanter och runt varje skålkant en urgröpt skåra. Jag förstår inte vad jag ser eller vad de vill visa. Solen strålar ihärdigt ner i skålarna. Jag frågar så klart vad det är jag ser och får först några förslag; öppning, portal, men inget stämmer förstår jag. Sen får jag plötsligt ordet ”tidslås” som jag känner är det rätta ordet för den konstruktion som jag nu fått se.
Jag känner någon insekt av större modell sätta sig på min nästipp och jag försöker ta bort den med handen, men då finns där inget.
Precis när jag frågar min sten om den kan stå ut med att stå där den står och om jag kan hjälpa till med något. Så börjar jag försöka hitta olika positiva vinklar att se på hennes position. Jag förklarar att hon kanske behövs som en balans till allt det manliga etc. Jag hör plötsligt att jag coachar henne, vilket jag är i full gång med när Bitte ber oss komma upp ur meditationen. Motvilligt lämnar jag min sten och tackar så mycket för samarbetet och den information hon delat med sig av.
Sanna: Jag satt och kände av mina tre nedersta chakran och förundrades över hur starkt det kändes. Jag uppmärksammade olika ljud omkring mig och var säker på att Meya måste ha kommit och lagt sig till höger om mig. Sissi var tre stenar bort till vänster om mig och Bitte satt vid en sten snett mitt emot. Vi bildade en trekant.
Jag kände mig lugn och trygg och kände även en stark värme som strålade upp från jorden under mina ben. Den gjorde mig också avslappnad.
Jag konstaterade dock ganska snart att det inte kunde vara Meya som gjorde de lugnande ljuden till höger om mig eftersom jag hörde henne knapra på sitt köttben borta hos Sissi.
Då tittade jag upp för att se var ljudet kom ifrån och vad det var, men såg inget.
Jag provade att röra mig själv mot stenen för att försöka åstadkomma samma ljud men det gick naturligtvis inte.
Jag blundade igen och hörde åter det tydliga ljudet nära mitt högra öra och kunde då bar konstatera att ljudet måste komma inifrån stenen.
Jag provade att röra mig själv mot stenen för att försöka åstadkomma samma ljud men det gick naturligtvis inte.
Jag blundade igen och hörde åter det tydliga ljudet nära mitt högra öra och kunde då bar konstatera att ljudet måste komma inifrån stenen.
När vi gick runt och ”bekantade” oss med stenarna så fastnade jag genast för ”min” sten då den kändes väldigt glad. Jag blev också väldigt glad av den.
Min första fråga till stenen när jag kom ner i meditation var:” Vad var syftet med att de ställde dig här? ”
Min första fråga till stenen när jag kom ner i meditation var:” Vad var syftet med att de ställde dig här? ”
Då fick jag så småningom en bild av en välvd båge i mörkare och ljusare brunt. Den gick från den sida där jag och Sissi satt över till den sidan där Bitte satt. Jag kände att samma båge även gick under oss i jorden. Jag associerade genast till en magnetspole, kanske för att den ser ungefär likadan ut och den ger också helande energier. Det stod samtidigt klart för mig att den här också gjorde det. Stenformationen är byggd så att om man tänker sig de här energibågarna som när de går över och under jord bildar en cirkel, så ser hela konstruktionen ut som en spole, ovalformad.
Jag såg en gammal vagnsväg som slingrade sig bort över stora vida ängar. Jag förstod att människor hade kommit hit för att bli helade.
Eftersom jag alltid har fått höra att jag har helande händer så kommer det inte som en överraskning att jag får information om helande energier. Bilden av den helande energispolen var otroligt stark.
Den kvinna som jag sen ser klädd i vit hellång dräkt som i månsken går i mitten av spolen hela vägen från huvudstenen och ner till sin motsatta sten får jag ingen riktig förklaring till varför jag får se.
Jag vet inte när, men någon gång under meditationen och vid ett flertal tillfällen så får jag ordet ”tidsresor” tydligt och klart.
Jag är dock så fokuserad på helande energier och den magnetliknande spolen så jag noterar bara ordet och frågar inte vidare om betydelsen.
Jag är dock så fokuserad på helande energier och den magnetliknande spolen så jag noterar bara ordet och frågar inte vidare om betydelsen.
Jag vet också att jag någon gång under meditationen såg en blixt, men jag vet inte i vilket sammanhang.
Jag hade hela tiden myror krypandes på mig, men efter att ha föst bort dessa ett antal gånger så slutade jag att bry mig. Däremot reagerade jag på det djur som plötsligt satte sig på min högra kind . Det kändes som en Harskrank eller liknande som jag försökte vifta bort med handen. Det fanns dock inget djur där.
Just när Bitte sa att vi skulle komma tillbaka ur meditationen så hade jag frågat om jag kunde få tillgång till stenens kunskap om helande och fick ett positivt klartecken till detta. Jag fick därför först lite panik ”hur skulle jag hinna få den informationen om vi nu skulle sluta”, men fick då till svar att jag redan hade fått den undermedvetet.
Tre former som nu hela tiden kommer upp som om de har en särskild betydelse är de tre insjunkna former som finns i ”huvudstenen”. Frågan som jag känner att jag vill ha svar på nu när vi sitter här och skriver är finns det några stenar i skeppssättningarna som är formade som dessa ”bilder”?
Bitte: Jag kände i mitt baschakra väldigt intensivt, värmen från stenen, vibrationer i marken som ett slags uppvaknande både för platsen och för oss, den gamla kunskapen som finns i oss tre. När jag gick in i meditation fick jag till mig att vi är i början av kärlekens väg och att stenarna skulle hjälpa oss. Jag valde inte min sten utan det var den stora stenen som valde min sten för att det skulle gå energi emellan oss tre som en triangel. Jag kände mig så stolt och privilegierad. Jag fick veta att stress för människan ifrån kärlekens väg. Vi är egentligen alla kärleksfulla människor, stressen tar oss därifrån. Därför ska vi leva ett lugnare liv. Ha tillit till livet och till krafterna. Vi låter aldrig tilliten slå igenom fullt ut, innan dess så har stressen drabbat oss. Då hinner aldrig det gudomliga med.
Fotot med Joel ,min man när jag skulle försöka ta kort på honom förra året när han var i stress visade inte den fina själ han är utan det fotot visade var en sur skit, själen slog inte igenom. Medan nu när jag tog foto på honom så blev det bra eftersom det är lugn och ro i honom. Han skyllde tidigare på kameran och på mig som inte kunde ta bra kort.
Jag hörde Sissi och Sannas andningar som om de satt en halvmeter ifrån och till sist var jag tvungen att titta. Jag brukar aldrig släppa meditationen men det var så kraftfullt.
Jag kände ett småkrafs på mitt hals chakra, nästan som om någon drog ett barr fram och tillbaks.
 |
Sebastian på Gröna Lund veckan innan han dog |
Sen frågade jag om Sebastian var där och då blev det väldigt gult. Sebastian kom i en annan form stor som ett träd och smal… Jag tyckte att jag såg honom fast väldigt eterisk. Mamma tycker om att se mig så här gul och fin sa han. Sen sa han något som han ville att jag skulle komma ihåg att säga till Sissi så att hon skulle förstå att det var han som var där. Någonting vardagligt som liknade ”Ja det är klart” med samma tonfall som han brukade säga” fan va najs” (Sissis kommentar). Han visade oss tre uppifrån när vi satt vid varsin sten. Jag frågade om han kunde förklara hur det här hängde ihop. Han förklarade ungefär samma sak som jag fick veta förra gången jag var här. Han sa att det mer är symbolik i ordet tänd spole. Ordet TÄND SPOLE, det sätter igång något men liknar mer en ovalformad spole. Kraften från stenarna tillsammans med människans riktade energi blir oerhört kraftfullt. Han sa att det här är ett sätt av förflyttande, tidsresor till t.ex andra solsystem och planeter. Inte med den fysiska kroppen utan med sin energi, själ.
Sebastian var mer intresserad av att vi var där och vårt arbete där än hur allt hänger ihop. Jag frågade då först stenen hur det hängde ihop. Stenen gav mer bilden av himlavalvet och att kraften fortsätter ner under jorden. Kraften likadan ovan som under jorden. Hela deras skapelseberättelse finns på något sätt i den där sjösättningen. Sen frågade jag änglarna samma fråga och de sa att vi skulle ta dit fler människor. Först 13 sen 26 och sen till min förvåning 52. Första gången ska vi stå vid varannan sten, nästa vid varje sten och till sist ska vi innefatta det yttre och inre ..
Sebastian var mer intresserad av att vi var där och vårt arbete där än hur allt hänger ihop. Jag frågade då först stenen hur det hängde ihop. Stenen gav mer bilden av himlavalvet och att kraften fortsätter ner under jorden. Kraften likadan ovan som under jorden. Hela deras skapelseberättelse finns på något sätt i den där sjösättningen. Sen frågade jag änglarna samma fråga och de sa att vi skulle ta dit fler människor. Först 13 sen 26 och sen till min förvåning 52. Första gången ska vi stå vid varannan sten, nästa vid varje sten och till sist ska vi innefatta det yttre och inre ..
Jag såg det här med solstrålen (strålkastare) rakt ner i hjärtstenen och såg även det här med månkraften.
Jag såg också som när man har en biodling sexkantigheten som sjösättningens tak. Kanske kristaller för att få fart på energierna.
Helande men inte bara för kroppen utan även för lärande. Helande så att själen och kroppen går ihop som ett. Ett själsligt helande och ett fysiskt helande som gör att man blir ett.
2011-08-31
Jag vaknade med en otroligt stark ”Heat Lotion” doft i näsan (som inte är en Heat Lotion doft upptäckte jag när jag för en tid sen skruvade av locket på en sån tub och kände att doften är snarlik, men inte samma).
Den doften hängde med hela dagen och jag funderade på om det möjligen är fullmåne, men kunde konstatera att det var det i förrgår. Sviterna efter då tänkte jag.
Ju längre tiden gick på dan ju starkare blev doften och när jag var framme vid Salong Betong för att tatuera in Sebastians fågel (se annonsen nedan) på min fot så nådde doften nog sin kulmen. Då insåg jag varför den var så stark idag.
Sebastian måste ju verkligen reagera på att just jag ska tatuera mig. Jag som har tjatat i hela mina barns liv, i stort set,t om hur illa jag tycker om tatueringar.
Man är inte sämre än att man kan ändra sig…
Eller som Manda säger ”det är ett sorts ärr efter det som hänt Sebastian” och det är ju faktiskt ett väldigt fint ärr och ett sätt att hedra Sebastian (själv skaffade han aldrig någon).
Sebastian måste ju verkligen reagera på att just jag ska tatuera mig. Jag som har tjatat i hela mina barns liv, i stort set,t om hur illa jag tycker om tatueringar.
Man är inte sämre än att man kan ändra sig…
Eller som Manda säger ”det är ett sorts ärr efter det som hänt Sebastian” och det är ju faktiskt ett väldigt fint ärr och ett sätt att hedra Sebastian (själv skaffade han aldrig någon).
Killen som gjorde min tatuering är en gammal elev till mig som också heter Sebastian. Han hade sagt till Natayo & Co när de gjorde sina fåglar att ”om Sissi också ska göra en fågel så vill jag göra den”, gulligt va?
Han fick såklart göra den och den blev jätte fin! Han har blivit en ”riktig” konstnär nu, förut var han bara graffitimålare
Han fick såklart göra den och den blev jätte fin! Han har blivit en ”riktig” konstnär nu, förut var han bara graffitimålare
Doften hängde med hela dagen och kvällen och när jag gick och la mig så insåg jag att på onsdagen för precis ett år sen så träffade jag Sebastian för sista gången…
2011-09-02
 |
Meya innan alarmklockan ringer |
När jag var ute med Meya på morgonen så tyckte jag att jag hörde mitt mobil alarm sätta igång. Jag kollade då om jag glömt stänga av snoozen, men det hade jag inte och alarmet ringde inte heller när jag tog upp mobilen ur fickan det var bara displayen som lös.
Efter ett tag satte alarmet igång igen och nu var jag lite snabbare på att få upp mobilen ur fickan. Inget alarm, men displayen lös återigen som en bekräftelse på att det varit en aktivitet i mobilen. Klockan var 06.16.
Efter ett tag satte alarmet igång igen och nu var jag lite snabbare på att få upp mobilen ur fickan. Inget alarm, men displayen lös återigen som en bekräftelse på att det varit en aktivitet i mobilen. Klockan var 06.16.
På väg till jobbet ringde jag Sanna för att ha henne som ”vittne” ifall det skulle visa sig att något hände någon någonting den där tiden.
Hon berättade då att hon – kanske vid samma tid ungefär – låg i badet och hörde en dörrklocka ”spela” inne i badrummet där hon var.
Hon berättade då att hon – kanske vid samma tid ungefär – låg i badet och hörde en dörrklocka ”spela” inne i badrummet där hon var.
2011-09-03
Jag pratade med vännens mamma i telefonen för att kolla av med henne att det var ok att jag skriver om det som hänt dem här i bloggen och då sa hon några saker som jag gärna vill dela med mig av.
Innan deras sons kropp dog och han gick över så hade väl de liksom de flesta andra människor inte tänkt så mycket på det här med döden.
Någonstans inom dem hade de väl ändå tänkt att det kanske fanns något efter, men inte funderat så mycket på vad.
Innan deras sons kropp dog och han gick över så hade väl de liksom de flesta andra människor inte tänkt så mycket på det här med döden.
Någonstans inom dem hade de väl ändå tänkt att det kanske fanns något efter, men inte funderat så mycket på vad.
De har nu, liksom vi, fått vara med om en del ”kommunikation” med sin son vilket även för dem har gett tröst så klart.
Mamman berättade bland annat om vännens reflektion över livet och döden ”Kärleken syns inte men finns ändå och utan kärlek så överlever man inte”
Det mamman sen sa till mig i telefonen gjorde mig så oerhört glad. Hon sa någonting i stil med att om de inte hade fått ta del av vår berättelse om Sebastian och läst de böcker de läst så hade hon inte förstått/tillåtit sig att ha så vida och stora tankar om vad som händer efter döden.
Då vet hon inte om hon hade kunnat ta sig ur den djupa avgrund hon och den övriga familjen hamnade i.
Hon sa också att hon önskar att hon hade vetat det här tidigare eftersom hon arbetat med döende människor och deras anhöriga i många år.
Jag vet inte vad jag känner riktigt för det hon säger, men det är något väldigt stort i alla fall…
Då vet hon inte om hon hade kunnat ta sig ur den djupa avgrund hon och den övriga familjen hamnade i.
Hon sa också att hon önskar att hon hade vetat det här tidigare eftersom hon arbetat med döende människor och deras anhöriga i många år.
Jag vet inte vad jag känner riktigt för det hon säger, men det är något väldigt stort i alla fall…
Eftersom vi är uppe i Gagnef nu för att vara extra nära Sebastian idag när det börjar närma sig slutet på det år som har gått sen hans kropp dog och han lämnade oss för att ”plugga vidare” på annan ort så gör vi alla sånt som känns bra för oss idag.
Jag och Sanna gick upp till bäcken för att få njuta av den fantastiska skogen och det porlande vattnet. Jag gick och plockade lite svamp och Sanna satte sig på den lilla bron och mediterade.
Efter en stund gjorde jag henne sällskap vid bron och satte mig ner för att ”ta in” lugnet och bara lyssna…
Jag minns när jag satt här och grät hejdlöst för ett år sen och jag bad Sebastian komma och göra oss sällskap eftersom det är en väldigt speciell dag idag.
Jag minns när jag satt här och grät hejdlöst för ett år sen och jag bad Sebastian komma och göra oss sällskap eftersom det är en väldigt speciell dag idag.
 |
Sebastian och Nayeli våren 2010 |
Jag kände då att någon kom och ställde sig till höger bakom mig.
Jag vände mig lite försiktigt om för att se om det ändå inte var Sanna som har mediterat klart och gått och ställt sig där, men hon satt så fint kvar.
Jag förstod då att det var på riktigt och att Sebastian faktiskt stod här bredvid mig igen.
Jag kände värme och en lätt tyngd, om man nu kan säga så, på min högra axel, bakom mitt högra öra. Han var kvar en ganska lång stund, men när jag sen fick en rejäl hostattack så försvann känslan.
Jag vände mig lite försiktigt om för att se om det ändå inte var Sanna som har mediterat klart och gått och ställt sig där, men hon satt så fint kvar.
Jag förstod då att det var på riktigt och att Sebastian faktiskt stod här bredvid mig igen.
Jag kände värme och en lätt tyngd, om man nu kan säga så, på min högra axel, bakom mitt högra öra. Han var kvar en ganska lång stund, men när jag sen fick en rejäl hostattack så försvann känslan.
Sanna slutar meditera och vi sitter en stund och pratar. Då ser vi en stor trollslända flyga bort.
Det här är slutet på ”Livet återfår sin färg” och i morgon börjar år 2 efter Sebastians död.
Vi får se hur kommunikationen kommer att se ut framåt och om det finns något mer att skriva om min egen fortsatta utveckling annars vill jag tacka så väldigt mycket för alla uppmuntrande kommentarer och fina reflektioner jag har fått.
Hoppas att ni fått inspiration att tänka på ett vidare och större sätt och att ni också kan känna känslan av att livet är rätt hoppfullt och vackert ändå…
Under dagen fick jag/vi också ta emot en massa fina sms och det sms jag fick av Monika innehöll den dikt som vi också hade med på Sebastians begravning och som härmed får bli avslutningen på den här berättelsen:
 |
Sebastians grav ett år efter hans bortgång |
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag. Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala med mig så där som du alltid har gjort.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.Sluta inte att skratta åt våra gemensamma skämt.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag. Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala med mig så där som du alltid har gjort.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.Sluta inte att skratta åt våra gemensamma skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig.
Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med er där hemma.
Uttala det som om ingenting hänt, sorglöst.
Utan spår av skuggor.
Var med mig. Le mot mig.
Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med er där hemma.
Uttala det som om ingenting hänt, sorglöst.
Utan spår av skuggor.
Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Det går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta att tänka på mig
för att Du inte längre kan se mig
för att Du inte längre kan se mig
Jag väntar på dig någonstans
väldigt nära.
väldigt nära.
Allt är väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar