2/L

...återfår sin färg

fortsättning

Jag trodde nog att jag skulle fortsätta att skriva ganska omgående efter första delen av ”Livet återfår sin färg”, men studentfest, midsommar och semester kom i vägen och plötsligt har det gått ett par månader till.

Sommaren har jag tillbringat i Gagnef vilket har hjälpt mig att läka eftersom det känts som om jag varit närmare Sebastian där, där allt hände.

Om knappt två veckor har det gått ett år sen Sebastian dog vilket känns helt ofattbart! Lika ofattbart som det fortfarande känns att han inte längre finns här på jorden i sin fysiska kropp.

För mig känns det nu viktigt att försöka hinna dela med mig av alla anteckningar jag samlat på mig under året för att kunna gå in i nästa fas efter ettårsdagen. Vad det skulle kunna vara för fas har jag ingen aning om, det bara känns som om något nytt är på gång.

Jag avslutade den förra delen med att redogöra lite för hur våra övningar kan gå till på utvecklingscirklarna som jag gått. Eftersom det vid den tiden var lite frustrerande att det inte gick fortare att lära sig själv så tog jag kontakt med Camilla igen för att hon (som redan har förmågan) kanske kunde ge mig lite mer direktinfo från den andliga världen.

Jag har plockat bort det mest privata från det samtalet som jag spelade in på mobilen 2011-01-18:

Camilla: Du vill ha information inte bara om Sebastian utan annat också?

Sissi: Ja

Camilla: Förverkliga dina idéer under det här året. Du har haft idéer som du lagt undan, sätt dig ner och spåna. Det handlar om att du ska förverkliga dina idéer. Inte så konstigt att du lagt dina idéer åt sidan efter allt som har hänt.

Färgen kommer tillbaks till ditt liv! Hitta tillbaks glädjen i livet igen! Det blir mer färg i livet!

Ta dig stunder där du sätter dig ner och funderar på vad du varit med om för det ska handla om det. Det kan handla om kurser, föreläsningar etc. som handlar om att förlora någon nära.
Ett sammanhang, en grupp som möts för att komma vidare.

Att berätta för andra hur du fick tillbaks färgerna i ditt liv kommer att ge andra möjlighet att få färgerna tillbaks i sina liv. Sorgegrupper som utgår från dina erfarenheter även det du har med dig yrkesmässigt.
Du både läker själv och hjälper andra. Det känns som om du får med många pusselbitar i och med det. Även den andliga aspekten som du har med dig har också betydelse. Även om ni inte pratar om det så… om livet efter detta… så är det mycket som man kommer att bli hjälpt av. Att det är just du som startar upp det här. Att du är öppen för det andliga också, förstår du?

Det är som om de visar en stor tårta och det där är en tårtbit som du kan fokusera på nu:
Den kreativa processen som tar hand om det du varit med om som kan hjälpa andra, men du lägger till en dimension som inte finns nu i sorgebearbetnings grupper. Att våra anhöriga inte är borta, att det finns något – att få tillbaks färgen…
Det kommer att vara rätt personer som kommer till de här kurserna. De som inte tror på det kommer inte att komma. Även om de inte tror så är de öppna, förstår du?
De kanske inte tror på det nu, men de är öppna för det undermedvetet.

Det kan t.o.m. fortsättningsvis leda till något du inte räknar med. Du kan bli intervjuad i TV eller kanske… nu pratar vi om 5-10 år kanske. Att det här är ett nytt sätt att se på sorgebearbetning. Att man kan tillföra någonting mer.
Folk kommer att få ett mycket mer öppet sätt att se på det här med döden och livet.
Vi är så rädda för det i dagens samhälle, men vi kommer att öppna upp för det.
Det blir inte så stämplat som flum eller new age eller så utan det är eller det kommer att bli, mycket forskning kring livet efter döden så det kommer att bli många som är intresserade av det. Många som inte har haft intresse för det tidigare.

-          Liknande uppgifter som dessa har jag ju fått tidigare av andra om ni som läser detta kommer ihåg?

I nästa ”tårtbit” får jag se en resa som det ser ut att du gör.

Vidga dina vyer. Jag tror att det är en resa som någon kommer att föreslå. En resa som du själv aldrig skulle ha kommit på att du skulle göra. …men det är ingen sån där charterresa utan det är mer en sån här resa som man gör när man är i en sån där ålderskris. När man ska göra något för att förverkliga sig själv. Göra något man inte gjorde när man var ung. Rosa bussarna eller så…

Jag tror att du ska resa till Sydamerika nånstans. Det handlar om en äventyrlig resa. Det kan vara Peru… det har med det andliga att göra… Mexico… Det har att göra med din historia eller så… Mayaindianerna…

Något som är återkopplat till tidigare liv också, att det är något som är återkopplat till det…

Så stöter du på en resa till Peru eller Mexico eller någonting så ska du säga ja! Även om du inte har pengarna då säger de. Det kommer att fixa sig självt. Det handlar bara om att du ska hoppa på chanser inte vänta…
Det får jag från Sebastian också, ”lev morsan, lev” säger han.
Så får jag en bild av en ryggsäck som om du skulle tågluffa eller så. En äventyrlig resa mer än en bekväm… så ser jag delfiner också.
Jag tror mer och mer på Mexico måste jag säga, det känns mer tydligt. Det finns väl några pyramider i Mexico också, finns det inte det? De visar pyramider eller några byggnader som ser ut som pyramider.

Du får kolla upp det. Jo, men… är det Aztekerna som finns i Mexico? Eh, jo jag får Aztekerna. Det är väl de som har sol… Jo, jag får något med vintersolståndet och pyramider. Så då kan det vara i december för då står solen på ett visst sätt och lyser in i pyramiderna. De är ju byggda på ett speciellt sätt.
Du får googla på det!
Jag får att det är kopplat till tidigare liv, att du och Sebastian… Det har med Sebastian att göra också med tidigare liv. Ja, att nånting kommer att…
Kommer du dit så kommer du på något sätt att koppla upp dig på de energierna, på ditt gamla liv och det kommer att rensa upp något.
Det handlar inte om att det händer något traumatiskt där utan det handlar mer om att öppna upp och rensa energier. Det gör man genom att besöka platser där man har upplevt någonting. Du har upplevt något som har med Sebastian att göra där.

Jag tror att det har att göra med att du var hans mamma även i det livet och han var din son. Även om han var krigare då förstås. Att du förlorade honom för tidigt då också och att det också alltså har varit det du varit mest rädd för och som har levt kvar. Minnet från det livet är det som har hänt i det här livet. Så cirkeln har slutits på något sätt.

Den gången kunde du inte hantera det. Jag tror att du gick under av sorg, men det är som att den här gången har du andra verktyg. Förstår du?

-           Ja, absolut jag hade ju själv kommit fram till den slutsatsen när jag var på Bittes cirkel

Så det är som att nu är cirkeln sluten. Det är som att cirkeln också är sluten om du åker dit.

Det känns som resan skulle vara i vinter. Alltså det har något att göra med pyramiderna. Om du googlar på Mexico och pyramider så kommer du att komma till Aztekerna och då kommer det säkert att stå om vintersolståndet som är den 21 december tror jag och då lyser det igenom och det är ett väldigt kraftfullt datum.

… men november eller december får jag…

Det här är bara ett förslag. Du har ju redan gått igenom processen i och med att du hanterar det här på ett annat sätt än du gjorde i det livet. På något sätt har du andra verktyg nu även om du faller ner i den här sorgen…

Sen får jag också att hela ”Nayeli familjen” var där också. Så på något sätt är de här för att stödja dig. Det är någon slags överenskommelse som ni har kommit fram till. Att de skulle kunna vara med så att du skulle kunna bearbeta det trauma som har hängt med liv efter liv efter liv, men nu skulle cirkeln slutas i det här livet för nu var du mogen för det. Då finns de runt omkring dig som stöd också.

Jag ser någon typ av fjäder och jag får Aztekerna. Jag tror att det var de som levde där då. Jag får en röd fjäder, jag vet inte vad den symboliserar, men jag får den som att det betyder övergången mellan liv och död. Att det är som en amulett man har. Att man hängde den om halsen på folk när de dog, när de skulle till dödsriket så att man klarade sig igenom. … och det är det jag ser att Sebastian har nu också – repris.

Fast det är på ett annat sätt nu, mer sammanhållet, ihophållet.

Ännu en ””tårtbit”:

Nu får jag en bild av ett tidigare liv. Jag ser dig som en äldre kvinna med ett stort tygstycke på dig. Som en svart rock eller du ser nästan ut som en häxa och du har två hundar med dig. Bredvid dig.
Tidigare liv, en klok och vis gumma med mycket kraft i 65-70 årsåldern i Sibirien på 1700 eller 1600 talet kanske.
Hundarna ser ut som vargar nästan. Snölandskap tundra. Schalen blåser. Hundarna skyddar dig och når dig till bröstet. Du har en stav som är symbol för styrka. Du har den där styrkan nu i det här livet. Du står stadigt hur mycket det än blåser. De där hundarna…

Meya och Ella

Hundarna har alltid varit ett stöd för dig hör jag här. Det har alltid varit en trygghet för dig att ha stora hundar runt dig. De hjälper dig väldigt mycket. Det är som att de grundar dig. De är som dina beskyddare eller guider eller vad man ska säga, i det fysiska livet.
Du är otroligt kraftfull, en riktigt stabil och klok kvinna med mycket kunskap och det känns som det är något du använder dig av i det här livet också.
Att du kan vara medveten om att du är otroligt stark även om du kanske känner dig svag ibland så håller du upp dig själv på något sätt. En dimension av dig när du inte själv känner dig stark. Att du alltid kommer tillbaka, inte tappar.

Hon är nästan som en guide.
Man kan ju ha sig själv också som guide på något sätt. Att man kan ha näring av liv som man levt. Att du kan lita på att du är den där kvinnan som går sin egen väg och klarar det. Det kommer inte att hända dig någonting. Ingenting kommer att blåsa omkull dig.

Det jag sagt nu: Skapa. Använd styrka.
Händelsen du varit med om har haft en karmisk betydelse. Erfarenheten är tagen och du kan stoppa den i byrålådan nu.

Ytterligare en ”tårtbit”:

Nu ser jag dig i den skepnad du är i nu men väldigt ljus i ljusa kläder och jätte ljus. Du är nästan som en ljusvarelse.
Jag får hjälpare!
Att det är ett väldigt viktigt uppdrag som du har framigenom. Att hjälpa och lyfta upp och pusha fram människor. Jag vet att du håller på med coaching, men det är som om du har en annan styrka nu efter det här du gått igenom. Att du på något sätt är så otroligt lugn, att det inte är så mycket som kan påverka dig – distrahera dig. Som en klippa verkligen. Att folk dras till dig för att du är så lugn och trygg. Att du kan ha någon nytta av allt du varit med om. Att du förmedlar lugn och trygghet och balans. Att det är något som gör dig mer trovärdig, för att du själv upplevt det får jag det som.

Det är därför du ska röra dig i den sfären också. För att människor som har upplevt något liknande söker hjälp. Då är du väldigt trovärdig för att du själv har gått igenom det. Och att du har ju alla pusselbitar med dig sedan tidigare; coachingen och den andliga delen och allt som du är som person. Alla pusselbitar har fallit på plats på något sätt. Nu är det bara uppåt och uppåt. Nu kan du börja verka på det sätt som var din uppgift på något sätt.

Och du är fri och det är inte så att du måste göra något utan det är mer som du är som person idag. Att det är så att du träffar dem som coach eller privat person så sprider du ett otroligt lugn och en trygghet och så. Folk har förtroende för dig. Så det är väl det som den här ljusa vita hjälpvarelsen verkligen har stöts och blötts med sig själv som också du har blivit utifrån dig själv. Att du inte har något behov av att känna dig bekräftad eller duktig. Du bara är en medmänniska. Du har kommit väldigt långt så. Det är en väldig tillgång om man jobbar med människor.

Fler frågor?

Sissi: Två olika frågor och den ena rör Sebastian. Då vill jag veta hans själsnamn och om han har så där lätt att röra sig emellan alla dimensionerna som han har sagt att han har. Att han kan komma när man ber honom om det på något sätt.

Sen så vill jag veta namnet på den guide jag har och om jag har flera så vill jag få något namn även på dem.

Camilla: Jag förstår, då ska vi se om jag kan. Kan du säga Sebastians alla namn och när han är född så blir det lättare att koppla upp mig och få information. Ifall han har svårt att…

 Eh, Har han en elva om man lägger ihop alla hans siffror?!

 Människor som får elva som livstal är extremt andliga. Man har kommit väldigt långt. Elva är som ett skifte i människors liv, man uppgraderar sig. Elva är ju ett väldigt krafttal och Jesus hade t.ex. elva i sitt födelsetal om man räknar att han var född 25/12 0001 (det är då han ska vara född säger de).

Om jag kunde få ett namn frågade du efter och ….

När du sa dimension så såg jag honom nästan som någon som om du tänker dig atmosfären i olika lager som en superman med ena näven upp och åkte rakt igenom. Så det känns absolut som om han kan flytta på sig. Det är också så som han, om du tänker dig som en gyllene tråd och sen så finns han på olika skivor av honom, hans själ. Att han finns på olika plan samtidig… olika medvetandeplan.

Eller om du tänker dig som ett smultronstrå med smultron på. Så att hans själ är det här strået och så har han olika dimensioner av sig själv.

Så tänker ni på honom eller försöker kommunicera med honom så är han ju direkt där, men han befinner sig ju också väldigt högt upp. Jag får honom som någon slags ängel verkligen.
Och det är ju de här ögonen igen som ju är väldigt speciella.
Och jag får, jag ser honom ju som, jag vet inte om han har det egentligen, men jag ser såna här tjocka jätte stora vingar du vet som man kan se på filmer när ärkeänglarna kommer.
Namnet där är någonting på A,. det finns ett A i, så långt har jag kommit…

Det låter nästan som Rafael, men jag vet inte riktigt.
Eh nån bokstav är A sen fortsätter det.
Det låter nästan som… det är inte säkert att det låter som när vi uttalar namn. Det låter nästan som hebreiska eller någonting.
Eh det låter som ett …. på något sätt…
Det närmaste låter nästan som Rafael, Rafal, Rafaleh jag får återkomma till det… Rahell, Raheh
R A H E L nästan som Rakel fast ett H Rahel, ja det låter nästan som om det var rätt.
Det låter nästan som Rafael, men så är det Hebreiska så det blir Rahel. Han visar det med hebreiska bokstäver att det är ett hebreiskt namn tror jag…
Ingen aning om det finns något sånt men det var fint i alla fall.

Det är det där h-et som det låter som (skorrande) vet inte om det stavas så.
När jag säger det namnet så ser jag hans själ och det är en ordentlig själ, det är nästan som en kristall som man belyser från alla håll, det lyser från alla håll åt alla håll.

Vad var nästa fråga – han kan ta sig igenom absolut!

Sissi: Om jag har några egna guider och namnet på den eller dem?

Camilla: Det är verkligen överkurs det här, jag vet knappt vad mina egna heter. Vi ska se här…
Eh du har flera stycken säger de. Nu fick jag lite ont i huvudet, nu får jag jobba från flera håll. Det finns ju guider på flera sätt. Först får jag din mamma, lever hon?

Sissi: Ja

Camilla: Ja kan det vara din mormor då för det är någon som liknar dig ganska bra, men kan vara i 80 års ålder kanske, vet inte. En kvinna som också känns trygg och stabil och lugn måste jag säga. Och lite större i formatet.
Och det känns som din mormor, ja mormor får jag, henne har du med dig och jaa nu får jag ett namn ett dubbelnamn; nu fick jag Gunvor eller nåt sånt där… Det är svårt det där med namn eller om hon kände nån som hon försöker förmedla, nån väninna eller något, ett dubbelnamn får jag i alla fall. Det är inte någon du känner igen?

Någon bekant till din mormor? Din mormor fick jag att det var i alla fall. Där handlar det mer om praktiska saker, alltså när något hemma går sönder eller om bilen går sönder eller tvättmaskinen. Hon verkar vara den som ser till att det praktiska fungerar. OK. Ser till så att du inte ramlar och slår dig när det är halt och så där.

Sen får jag en indian – är det en kvinna eller man – svårt att säga – det är en väldigt gammal person – den skiftar väldigt i utseendet och det är väldigt svårt att säga om det är en man eller kvinna, men en typ av mycket vis indian. En person som har mycket kunskap och det kan säkert vara någon som du har träffat på i tidigare liv, men det här är nog en nordamerikansk indian. Jag vet ju inte hur det här uttalas, men Kachel, K A C H E L?.. någonting. Låter inte som något indiannamn, men det var det jag fick.
Alltså det var lite lurigt för när jag sa det namnet så kom det fram en sydamerikansk indian. Jag skulle tro att du har flera stycken, det är någonting som du har i dig. Att du har levt indianliv tidigare. För ofta tar man sig ju sina guider efter att man har träffat dem i ett tidigare liv så att man på något sätt är kopplade till varandra på det sättet också.
Så den där Kachel känns mer som en sydamerikansk indian och det är en senig man i 45-50 års ålder och han har också, han är mer lättklädd om man säger så. Han känns som han är en slug krigare, men inte elak eller ond på något sätt utan att han kan se igenom. Det är nog mer en medicinman och han har med hälsan, alltså mer djupgående vad det gäller hälsan, den psykiska hälsan. Där är han på något sätt och hjälper dig och det kan ju hända att han har någon koppling till det där tidigare livet vi pratade om för det har någon koppling till Sebastian. För du har ju Sydamerika. Det känns nästan som om det är den typen av indianstam. Väldigt lättklädd så det måste vara varmare. Där fick jag Kachel. Den andra mannen eller kvinnan är ju mer som en medicinman, äldre då och ser mer ut som en nordamerikansk stam.

Sen visar de hundar igen, jag vet inte varför de gör det, det är som om hundar är ditt skyddsdjur på något sätt. Eller björn, de skiftar något i utseendet. Björn – björn skulle kunna vara ditt totemdjur faktiskt. Jag ska kolla upp vad björn står för. Björn är ett kraftdjur för dig och då visar de en björntass eller björnram heter det väl. Som en symbol eller amulett. Ett avtryck av en tass. Ja och det är väldigt grundande djur. Du har samma energier som björnarna; att du står stadigt, är trygg och lugn och inte gör några utfall i onödan.

Sen kommer det någon grekisk guide här, det har jag för mig att jag sagt till dig förut någon gång, om Grekland.

Det är någon slags man med harpa och vindruvor och en sån här kort vit klädnad som slutar strax ovanför knät. En typisk sån här gud. Och sen låter det som Heraklos, Hera…, ja Hieraklos eller någonting sånt. Du kanske kan få till dig det när du mediterar. Då handlar det om skriftkonst. Att skriva. När du skriver har du någon slags hjälp. När du formulerar dig så kan du be honom om hjälp och har du problem med människor som lurar dig eller som du känner att du inte kan lita på så kan du ta hjälp av den där sydamerikanen.
Är det med psykiska hälsan eller annan hälsa och stabiliteten så är det den nordamerikanska som är trygg och lugn.

Sen har du ju Sebastian förstås som är allseende. Han är väl egentligen på något sätt, du har ju fött honom så han står ju dig närmast så.

Sen ser jag ett helt harem av kvinnor faktiskt, de är blåklädda och någon slags slöjor som om de var hämtade ur Tusen och en natt. Tunna slöjor i olika blå nyanser och det verkar som om du har tillhört dem i något tidigare liv. Något slags samfund av kvinnor.

 Det var inte ett harem, jag såg de kvinnorna framför mig, de kläderna framför mig. Det här är något slags samfund och så får jag Sofia-samfundet och moder jord. Det handlar om den här kvinnokraften – det finns prästinnesamfund också bl.a. som heter Sofia samfundet. Det har jag varit inne och tittat på. Det är örter, uppmuntrar dig att utveckla din andlighet det kan vara i ett sånt sammanhang.

Kolla upp Sofiasamfundet. De har någon prästinneutbildning. Kolla bara hur det känns när du tittar på det, det känns bara som om det är något sånt forum, där kvinnor kommer samman.

Det pratas ju mycket om det här skiftet som man går in i. I Vattumannens tidsålder. Man skiftar energierna, att de manliga maskulina energierna, de hierarkiska samhällena som har fått vara strukturerna fram till nu luckras upp lite nu. Nu handlar det om att man ska arbeta tillsammans och inte att någon ska ställa sig över någon annan. Om att kvinnor börjar vakna upp nu. Att man känner sig obekväm i att stå tillbaka. Att det inte handlar om att trampa på någon annan utan att det handlar om att stå i sin egen kraft.

Att leva livet fullt ut, att det handlar om sin personlighet. Det man kom hit för att göra i samhället. Det ser man ju nu att det är mycket fler kvinnor i politiken t.ex. och det händer ju mycket i samhället nu. De gamla maktstrukturerna rasar. Kyrkan och politiken och kungahuset ifrågasätts och att också förändringar sker underifrån nu.

Att det är folket som skapar, att det inte kommer uppifrån längre. Allt håller på att luckras upp. Och det är lite som de visar vid tvillingtornen t.ex. nine eleven; nio plus ett plus ett blir elva. Det är ju lite symboliskt för det, att det rasar liksom. Att man måste bygga upp något nytt. Nu hade ju du tornet också för i år så det handlar nog mycket om att det att man måste bygga upp något nytt.

At det handlar inte om att ditt liv ska rasa ihop utan att de här kvinnorna som jag ser, jag får Sofia, som samlingsnamnet på dem. Det kan vara guider, feminina guider som du har. Alltså att de försöker uppmuntra dig själv till att bejaka dig själv du kommer ha fötts till kvinna i det här livet och att alla dina tidigare liv som kvinna sammansmälter nu och att du kan använda det i det arbete du ska göra och att Sofia också är något samlingsnamn på den guiden, Sofiaenergin kan man säga.

Du har ju guider på olika plan kan man säga.

Du har ju Sebastian som är både den mest fysiska, men också den som är högst upp så det är lite, det knyter ihop på något sätt. Att honom har du känt i det fysiska livet, men det är också på något sätt den som är nästan högst.

Sen har du det här med naturen, att du har fötterna i jorden på något sätt och att du har haft så i många liv som du levt nära naturen. Därför har du många guider där och sen den här feminina.

Sen det här med Grekland att ha en man där. Det är väl att du har huvudet att du har det där tänkandet också och att du kan formulera dig. Du kan vara kraftfull, du har alla pusselbitarna, förstår du?.

Du är både högt och lågt. Du är både intellektet och intuitionen. Du har alla pusselbitarna där. Du får hjälp med olika saker, men sen är det ju också så att guider kan ju förändra sig. Det kan ju vara vissa perioder som man har vissa guider, sen försvinner de. Det är som att de hjälper en uppför trappan. Ett tag kan du ha en guide och sen mattas den av så har du en ny guide och det kommer hela tiden att bytas av. De har du med dig och kommer att ha med dig det här året särskilt skulle jag tro.

Sissi: En fråga om fritidshuset i Gagnef. Kan du få fram vilka som är i huset?

Camilla: Namnet på fastigheten tack!

Är det en gammal fastighet?

En man, det är 16- 17- eller 1800-tal, han har träskor som består av ett stycke, längst fram på tån går det upp. Vadmansbyxor och gråbruna kläder skinnväst.

Han har nog ägt marken, går och sår, han brukar marken.
Han skulle kunna gå rakt igenom huset eftersom han inte vet att huset står där. Känns samtidigt som om han går på trägolv. Illusion att huset står där.

Om du har sett filmen The Others så är det han som är rätt och huset fel.
Det stör, men han kan inte se. Han brukar jorden och han hör ljud men förstår ej vad det är. Trög materia. Vi är spöken för honom. Han är fokuserad på att bruka sin jord. Stor brun tunna med säd som sitter fast på hans axel. Kan vara 1800 tal också eller början på 1900 talet. Han har många barn att försörja, han odlar och han förstår inte att de är borta.

Får också hästar som skenar på samma område, tror att det var så han kanske dog. Det gick fort, han tar mycket plats. Kan vara där på platsen. Eller så är det där han känner sig trygg och därför stannar kvar.

Äldre kvinna, 1800 tal, vid en eldstad ser jag också. Vid en stor murad vit spis som man kan ställa tallrikar och så på.
Dessa går parallellt, två tidsepoker. Kan vara energiminnen också, ser de halvgenomskinliga. Eldstad + trägolv.

-          Det har mycket riktigt funnits en eldstad i huset innan vi tog över.

Får ett namn Lars nånting… ett bindestreck, nästan som Lars Ullas eller något sånt där Dalanamn. Lars Ulv kan det kanske också va. Det är väl Dalarna? Knäbyxor, tofsar svarta hattar. Vet inte om någon berättar något eller om jag får hela scenarier.

Nu fick jag tomtar där. De håller vakt lite, vill väl med gården och håller vakt på gården. De kan hålla koll och kommunicera med själarna som är bundna till platsen.
De här vettarna, om ni ställer ut mat till dem så förstår de att ni är goda. De kan då ”vrida ner volymen” liksom på själarna/energierna. Hundarna märker av vettarna som om de såg råttor, de kan inte förstå vad det är. Små människor som de inte jagar för de blir förvirrade av att de ser ut som människor även om de är små.
Lämna gärna kvar mat på bordet. Känns som det är den vägen man ska gå. Väktare, de man ska blidka om man vill ha lugn och ro.

Inget hotfullt med själarna det sitter energiminnen i väggarna. Får en bild av en svart hästsko. Finns det någon hästsko?

-          Även hästskon fanns där tidigare, den slängde vi i våras

Sätt fast en hästsko ovanför dörren med öppningen upp så att lyckan inte rinner ut. Kan finnas en hästsko nedgrävd nedanför trappan. Sätt gärna upp en hästsko som visar att vettarna vaktar. Så ser också varelserna att ni kommunicerar och värnar om gården. Sätter ni in brandvarnare så förstår de inte även om vi vet att det skyddar gården.

Blyinfattade fönster frågar Camilla om, men det är inget jag känner igen. Camilla säger bara att de visar det. Allt som är i original eller gammalt som ni tillför huset lugnar, ger bra energier. Försök att inte modernisera för mycket, då blir det stökigt. Ju mer modernt, ju stökigare blir det. Allt som är gammalt lugnar ner energierna i huset. Ändra inte om för mycket.

Kolla på hundarna om de stirrar rakt upp i luften eller runt omkring…

Sissi: Nu vill jag till sist veta om du har någon kommunikation med Sebastian. Jag vet ju att han har varit med lite, men kan du kommunicera med honom nu också?

Camilla: Ja

Sissi: Har han påbörjat sitt nya uppdrag?

Camilla: Nej han håller på att ”ömsa skinn”. Han är någonstans mitt emellan fast positivt. Som ett vilohem eller sanatorium… Gör bokslut och vilar inför nya uppdrag. Man väljer själv när man tar sig an nästa uppdrag. När man känner sig redo.
Han är inte det vanliga Sebastian nu som käkar chips, ligger på sängen och läser tidningen och så. Han är en renare version av sig själv i väntan på nästa uppdrag.

Han har haft en sorgprocess att inte kunna gå tillbaka igen. I början var han så nära er, nästan som om han var kvar. Han tappar mer och mer av ”Sebbe-attributen” om du förstår…, men han finns alltid där för er. Det är nästan som en internet uppkoppling som Facebook, men det går som ett gyllene rep upp och ner, uppgraderar sig själv och som kan visa sig någon gång som han såg ut. Tappar inte kontakten, men tappar utseendet. Har kanske inte samma jargong. Man kanske inte kommer tillbaka i sin kropp. Även om man återföds så kan han kommunicera som ett hologram liksom.

Sissi: Jag vill fråga honom om du har kontakt med honom om han har kommunicerat med mig genom låten ”Angel” som vi spelade på hans begravning?

Camilla: Jag får väldigt starka strålar i kroppen, känner att det gnistrar och sprakar igen. Han säger ”Jag är ju en ängel nu, det är ju jag”. Jag ser den gigantiska bilden av honom som ängeln som räcker åt alla håll igen.

Är det låten ”You are my angel”?

Sissi: Nej, ”In the arms of an angel” tror jag att den heter. Jag vaknade varje morgon av den låten i huvudet, men med en ny text. I stället för ”In the arms of an angel” så löd texten ”In the eyes of the angel”.

Camilla: Absolut, det behöver du inte fråga om, det känner du själv. Du känner själv när det är rätt!

Sissi: Ja, men önskan att det ska vara han kan ju bli för stor så att man inte vet om det är på riktigt…

Camilla: Jag associerar honom med ögon, jag ser honom som en stor ängel. Det känns nästan som om någon kommer att tatuera in det där namnet eller ett hängsmycke eller något i guld eller guldbokstäver…eller ett tecken…

Arameiska (Jesus språk) Hebreiska (språket i bibeln) Rachel kanske blir Rafael på arameiska.

När vi pratar om Sebastian så kan jag känna hans nya vibrationer, det är väldigt höga vibrationer. Hans själ är ändå den samma.

Sissi: Kan du få någon förklaring på vad ”Nademas mesh” betyder?

-          Som ni som läst mina tidigare anteckningar kanske kommer ihåg att jag fick ropat till mig en morgon?

Camilla: Det låter också som arameiska eller hebreiska igen. ”Släpp taget fick jag eller ”släpp”.

Det känns som om Sebastian vill säga något mer, ”vanliga Sebastian”. Ett minne, något slags godis, inte gelehallon, inte polly men det är något svart lakrits som gelehallon fast lakrits med socker på. Vet inte vad det betyder. Det ska vara sött inte surt. Saknar plockgodis – sötlakrits?

Svårt när jag varit på den högre avdelningen, nu har jag ”ramlat” ner på Sebastian nivån liksom. Det är nog så att han kan vara på alla sfärer/nivåer samtidigt.

När jag var där upp så trodde jag att han alltid var där, men han kan vara på alla nivåer.

Han säger något om slitna jeans som hänger. Fickan är lite nedhasad. Trasig vid fickan, har han tappat plånboken? Har du skällt på honom för hans trasiga kläder?

Sissi: Nej bara över att de hängde

Camilla: Händerna i bakfickan Han säger ”matjord i fickorna”, kanske en hälsning till dig att du har det just nu. Att det löser sig.

Det verkar som om det är någonting mer:

Nayeli, ditt barnbarn, men det är inte hon utan hennes mamma. Mamman där behöver vila, sova mer. Tar på krafterna det hon gör. Är uppe i varv, behöver sova regelbundet!

Sebastian finns runt deras säng när de sover. Pratar om och visar en drömfångare igen. Sov med fotändan mot ett fönster. Deras själar far ut genom fönstret när de sover, drömfångaren fångar upp dem.

Sissi: Hur är det med Manda då?

Camilla: Är hon ute och vandrar eller?

Sissi: Hon är i Bangladesh

Camilla: Han har koll på henne. Han har stenkoll på henne i Bangladesh. Han har stenkoll på er, det har han alltid! Hologrammet av honom är lika starkt här nere och han har koll på er och kommer att vara kvar. När jag var på en högre nivå så var han så stark där. Jag lär mig att han kan vara lika närvarande på olika nivåer samtidigt.
Hologrammet kommer alltid att finnas hos er, beskyddande.

När han var högre upp trodde jag inte att han kunde…
Intressant att han är lika närvarande på den här nivån också, jag lär mig också märker jag…

2011-01-22

Bitte, jag och Meya (min hund) åkte till Gagnef för att jag bett Bitte kolla vad det var för energier i huset eftersom jag alltid känner mig rädd och osäker där. Jag vill ju gärna kunna vara där själv i framtiden.

Vi kom fram till Gagnef en härlig vinterdag och plumsade i snön in till huset. En stor dunk med vatten, lite mat och ett nervöst pirr i magen (på mig i alla fall).

När vi gick in så upplevde vi båda att det var som en dimma i köket, Bitte upplevde det nog starkare än jag och hon fick dessutom hjärtklappning. Hon upplevde att huset lutade och hon fick en känsla av att vara sjösjuk. Hon fick en känsla av rädsla – att någon varit rädd, om någon varit rädd så sätter det sig säger hon.

Vi gick upp på övervåningen, jag började spela in på min mobiltelefon och Bitte arbetade vidare: ”Mitt hjärta lugnar ner sig. Jag känner den här dimman, jag får en känsla av rädsla – stress. Det kan vara… Jag tror att det är något som sätter igång rädslan… emotionella rädslan.
Någonting i huset sätter igång det här. Jag får lock för öronen… fysiska fenomen; jag blir yr – nu åt andra hållet.
Det kan bli så för mig när det är mycket energier i obalans, allt lutar… Jag känner efter lite först…” säger Bitte

Hon får kontakt med en man, kanske min pappa eller min mammas morbror. Beskrivningen av honom stämmer in på båda: ”Känns lite enstöring den här mannen, lite återhållsam. En del människor har mycket energi, kan vara lite yviga, men inte han.
Han ser på ett sätt väldigt bra ut, kortklippt. Han har en grå kostym, grå kavaj.
När han var verksam så… han tittar på när andra människor agerar, när de håller på, han iakttar och väljer själv när han vill vara med utan att vara otrevlig. Han stod lite vid sidan om och iakttog. Han tyckte om att vara nära naturen, när det var vackert. En enskild eld (eller så säger hon en enskild älv jag hör inte riktigt). Jag ska fråga varför han kommer, om han tillhör huset eller…”

”Nu visar han en mindre lägenhet, bodde din pappa i en liten lägenhet? Gav han ett snällt intryck” frågar hon vidare ”han är här för att hjälpa dig”.
Mannen säger till Bitte ”Varför blir ni förvånade? Det är ju nu man kommer. När ni varit med om det ni varit med om. Ni vill ju se Sebastian, men alla kommer.”

Bitte försökte fråga vidare om han var där för att skydda, men fick inget direkt svar.

Hon frågade mig om min pappa brukade retas, lite kärleksfullt och skämtsamt med min dotter?
”Han gör något med hennes täcke och hennes fötter. Han är och skyddar er, din dotter, men jag vet inte om det är här i huset”.

-          Jag tänkte på den perioden när Hanna fortfarande bodde kvar hemma på Nynäsvägen då hon ofta klagade på att någon höll på att ”härja” med henne när hon sov; nöp henne i fötterna och så. Detta gjorde henne inte särskilt rädd, mest överraskad, men hon började därefter alltid att stoppa in fötterna under täcket vilket hon har fortsatt med sen dess (ibland är det endast fötterna som är under täcket).

Vi får sen veta att oron i huset kan bero på vatten och el. Om det är vatten under huset så kan det göra energin orolig. Huset har stått länge och det går en ådra under marken.

-          Att det ska finnas en vattenådra på tomten har jag hört tidigare

Hon fick också veta att  ”om man tror på naturväsen så kan man be dem lugna ner energierna genom att lugna ner själva marken. Man kan ge kristaller som en symbolisk gåva. De kan grävas ner”.

-          Det där med naturväsen pratade väl Camilla också om…

”Så här säger han” säger Bitte: ”Om man ber saker och ting att komma till en så kan man inte, när det blir mörkt, säga att de ska gå. Ni är så många här som ber om olika saker och det är så många som kommer. Alla ber här i huset.
Det är som en korsning. De kommer om man bett dem komma, men de har inte kontorstid.
Ni kan fortsätta att be dem komma, men be dem att inte komma in i huset utan ha ett speciellt ställe dit de kan komma, i uthuset t.ex., om ni vill ha kontakt och ändå kunna få sova ifred.
Ni är så kraftfulla och öppna så de kommer när ni ber dem!
Det strålar liksom en ljuspelare från det här huset så det flyger saker hit för att få uppmärksamhet och energi.
Ni måste välja vilka ni vill ha hit, nu finns allt möjligt; naturväsen, djur och andar”.

”Ja, jag tror vi tillber lite olika saker” sa jag.

Bitte sa ”Om ni öppnar upp bara så kan man inte styra om ni inte har lagt upp en beställning. Så lägg in en beställning annars finns det en risk att dra till sig allt.
Mannen säger att kläderna som hängde här förut var symboliska, från olika miljöer och olika tider. Ni gör samma sak med det andliga. Det kan vara så att några av er går öppna”.

-          Förra våren när vi precis hade tagit över så hängde det en massa olika kläder från olika människor och från olika tider på en stång i sovrummet.

”Plötsligt pratar han om Sanna säger Bitte, kan hon ibland vara frånvarande, lite av som person”?
”Ja kanske, inget direkt kännetecken, det är nog mer jag” säger jag.
”Är det du som är det, då kan det vara så att man pendlar… Det är någon mamma- figur, vem kan det vara då da…
Det är till och med så att andevarelserna flyttar in under sommaren, de längtar. De stökar och du blir rädd. Det är lite olika storlekar på de som kommer.
Ni behöver ha ordning och reda, beställ vad som känns bra, hur och när! Nu är det så många som är här och stökar.
Om du tänker dig Men in black – rymdvarelser – små figurer som stökar till, så är det här.
 Redan nu så har jag slutat att bli så yr” sa Bitte

Vi gick runt i huset och kom ner till köket och då släppte Bittes yrsel. När vi gick in i rummet så pekade Bitte på stolen som Sebastian satt i när han dog och frågade om det var där det var eftersom hon kände minnena i sitt hjärta.

Hon sa ”Det var då, inte nu, det har redan skett, släpp det, det här kan man fastna i, släpp det! Det sitter inte i huset, men det kan sätta sig i huset och det ska inte göra det!
Som läget är nu så finns här ingen störande person. Konstigt nog kändes det starkare där uppe”.

”Vi släpper en stund” säger Bitte, så vi väntar.

Sen säger hon ”Jag får bilder av dig, hur du funderar mycket på såna här saker, bjuder in och blir rädd. Du styr det här. Jag börjar tro att det är DU som styr. Du drar i centralsnurran. Du bjuder in både människor och andar..
Du har gamla rädslor i dig och kroppen minns rädslan. När du bli rädd så.. du är så kraftfull så det stannar, din rädsla sätter sig i väggarna.

Det är ingen tvekan om att det är saker som kommer, men det är ingen som vill er något ont. De skulle inte överleva det i så fall för ni är så kraftfulla.
Ja jag får så här; det finns energiställen i en del hus (hon berättade om sitt gamla hus). Det kan finnas en portal här eller kanske på gården, det kan hända att det är så här”.

Vi gick ut en sväng och Bitte sa ”pendla innan om ni ska bygga här”. Roligt att se huset utifrån, det är ett helt annat hus. Har ni vatten där” frågar Bitte och pekar bort ovanför Härbret, ”ett dike”?.
 ”Ja” svarar jag.

”Känslan inne på övervåningen var lite tryckt, det skapar rädsla som läggs på och på som lager på lager. Det var fint när han sa det där med kläderna – symbolen.

Ute i ladan kände hon också en man, men ville gå in i huset och upp på övervåningen igen.

Bitte sa:
”Man vill inte ha bort allt…”

”Det finns ett löjligt litet stopp på det lägsta, när du verkligen känner att du har verktygen. Så kommer du att vara ditt naturliga tillstånd. Rädslan gör att du begränsar dig.
Ni måste lära er hur man stänger.
Rädslan drar ner dig, du kommer snart att kunna skratta åt att du själv har skapat det. Ditt naturliga tillstånd är att vara där uppe” sa hon och jag förstod det som att hon menade energimässigt.

”Jag förstår, men något måste ha skrämt mig” sa jag.

”Om du som liten känner sig övergiven så kan rädslan begränsa dig (vilket är en låg nivå energimässigt).  Du har slagits med övergivenhet och rädsla. Det betyder att det inte finns någon där att skydda och hjälpa.
Du är egentligen på en annan nivå. Ankaret som rädslan utgör ska bort”!

Jag berättade för henne om den gången för något år sen när jag fick nog av allt som stökade på Nynäsvägen och bara bestämde mig för att jag inte längre orkade vara rädd för de oinbjudna energier som höll på och rumsterade om för oss alla.
Jag ställde mig i ett av de värst hemsökta rummen och sa högt och tydligt att nu fick det vara nog! Endast de som jag eller något av mina barn själv bjöd in var välkomna, det gäller både människor och väsen.

Sen dess har det varit lugnt faktiskt. Det har kanske att göra med att Hanna flyttade ut och därmed tog med sig ”sina” följeslagare från Laos…

Bitte sa ”Om du tänker att du behöver be om beskydd så har du på sätt och vis accepterat att det finns något hotfullt. Det handlar om att ha tillit till att det funkar ändå. Det är klart att man ska be om hjälp om det verkligen behövs, men inte hela tiden då känner man inte att man klarar det själv.
När processen är över kommer du att känna harmoni, trygghet eftersom det är det som är din grund och som du utstrålar. Det blir en ketchupeffekt”.

När det sen var dags med själva utrensningsarbetet så började vi med att ”plombera” huset så att vi skulle kunna jobba med det i lugn och ro. Detta  gjordes genom att gå sju varv runt torpet och ladda det med positiva, skyddande energier, vilket måste ha varit en fantastisk syn för alla grannar.

Vi satte oss sen i sovrummet på övervåningen eftersom det var där de oroliga energierna kändes mest.
Exakt hur själva ceremonin gick till inne i huset kan jag inte återberätta eftersom man ”försvinner i sig själv lite grann”.

Det handlar om att öppna upp sina chakran ( den här gången genom att sjunga upp dem), be om hjälp och stöd av de högsta bästa energierna inom sig själv och i andevärlden och följa de impulser som kommer till en.

Det kändes både spännande och märkligt. Vibrationerna som blev av ”chakra tonerna” var otroligt sköna måste jag säga.

När vi ansåg oss vara klara med utrensningen så pendlade Bitte rummet och resten av huset. Vi kollade om allt hade försvunnit och fick till svar att det hade det inte. Det mesta var borta av det som medförde obehag, men något fanns kvar.

Vad?

Pappa (eller om det nu var mammas morbror) var inte kvar, men Sebastian var så klart kvar han är ju självklar.

Efter ett idogt pendlande där vi försökte ställa så precisa frågor som möjligt så fick vi veta att det som var kvar och som ev kunde ge en känsla av obehag var ett naturväsen som utifrån hur vi betedde oss med gården kunde ge antingen en känsla av obehag eller också så klart en positiv känsla.

Vi frågade om detta väsen skyddade huset och om det var bra för oss att det stannade och vi fick till svar att det kunde ju vara både och.
Vi frågade om det var något vi kunde göra bättre och fick till svar att vi måste skydda huset bättre, att det var något i husets stomme som behövde ses över.

Jag berättade om de närmsta planerna som fanns för huset och fick till svar att det var gott och väl så länge.

2011-01-23

Jag fick en lugn natt, men Bitte hade haft fullt upp med att hålla ställningarna under natten berättade hon.
Det hade varit mycket ljud i huset och det hade känts som om det fanns en del krafter som behövde övertygas om att det var nya energier som skulle ta plats i huset från och med nu. Hon ville inte väcka mig eftersom det var viktigt att ingen ny rädsla fastnade i väggarna. Jag känner mig mycket tacksam för det…

Efter att vi ätit frukost så gick vi runt och kände hur varmt och skönt det var på golvet inne i vardagsrummet (värmeslingor i golvet) och när jag kom till ”Sebastians plats” så började det tjuta ordentligt i mina öron så jag bad Bitte komma dit och känna om hon kände något.
Jag tänkte så klart att det var Sebastian som var där.
Hon kunde också känna att Sebastian var där, kunde känna att det var hans energier, men att han var mycket högre/längre än oss.
Han stod och höll sina händer på våra axlar; ena handen på min högra axel och den andra på Bittes vänstra.
När hon sa det så kunde jag verkligen känna att han gjorde det.

Sen sa hon att han beskrev lokhjul som gick bakåt och han ville med det visa att vi inte hittar glädjen eller lyckan genom att titta bakåt utan vi ska titta framåt.
Energierna ska jobba framåt eller rättare sagt vi ska koncentrera oss på framtiden och inte bry oss så mycket om det som är bakåt (min tolkning det var inte exakt så hon sa).

Sen frågade Bitte om jag kunde se hjulen, ”nej men jag kan känna och på något sätt kan jag se, men det är inte en klar bild utan mer genom att känna som om jag ser”.

Därefter såg jag ett ånglok som hjulen sågs tydligt på.
Då kunde vi båda plötsligt se samma bild samtidigt; vi såg ångloket som gick på räls och jag tänkte säga att det såg ut som om rälsen gick genom en savann, men det var fel ord och jag sökte efter rätt ord och när jag kom på det och precis skulle säga det så fyllde Bitte i med att det var prärien vi såg. Loket som vi båda såg samtidigt tuffade på genom en dal med höga berg på varsin sida.

Sebastian la sina händer på våra axlar och sa ”bra gjort” och syftade då på vårt jobb innan med att städa huset.

Bitte sa att ”det känns som om vi är två Hober i jämförelse med honom”.
När hag hörde med vilket tonfall som hon sa ”bra gjort” med så hörde jag att det var Sebastian som sa det.

När hon sen gjorde liknelsen två Hober så var det klockrent eftersom när Bitte tidigare sa att hon kände Sebastians energier så såg jag såna där långa ”rökfigurer” som finns i sagor, alver eller älvor, lång och smal.
Hober och  Sebastian har också den kopplingen att Sagan om Ringen var en bok som han tidigt fick en väldigt kär relation till sen hans pappa läste de böckerna för honom och Hanna när de var små.  

Så det kändes bra att han var där, att han tyckte vi gjort ett bra jobb och att Bitte och jag kunde se samma saker. Det var stort tycker jag.

Hoppas att energierna känns bra när vi kommer till huset nästa gång också.

Jag ska köpa en pendel för mitt presentkort som jag fick i julklapp. Det verkar vara ett jättebra hjälpmedel.

Fortsättning följer