Det här tycker jag är viktigt!

Den här bloggen har kommit till för att jag ska få möjlighet att diskutera existensiella frågor och utvecklas tillsammans med dig. Varken du eller jag har monopol på sanningen, men visst har vi väl något vi vill dela med andra? Det är dock viktigt att allt som skrivs här skrivs med respekt för varandras olikheter och åsikter. Jag kommer också att berätta om kontakterna med min son Sebastian som hastigt gick bort i september 2010 utan att ha varit sjuk, utsatts för våld eller råkat ut för någon olycka av något slag.

Yes...!

2011-12-07

Ur Caisas bildsamling *se sist i texten

Till slut hände det…
Efter att regelbundet ha fått hjälp av mediala vänner, gått i studiecirklar, deltagit i kurser, övat och övat under det dryga år Sebastian varit borta från jorden har det äntligen gett det resultat jag strävat efter hela tiden.
Det har varit helt fantastiskt att ha familj, släkt och vänner som hela tiden har stöttat mig i mina föresatser.
Ingen har sagt att jag borde lägga av utan tvärtom så verkar de flesta ha fått upp intresset för den andliga dimensionen, kanske förstår de att det är på riktigt…
Helgen som gick var jag, min syster Sanna, min bror Börje, min svägerska Sanna och jag själv på en märklig kurs utanför Örebro.
Det var en blandning av andlighet, coaching och ”affärstänk” i en märklig combo som gjorde att jag inte visste riktigt vad jag skulle tycka.
Det var mycket yta!
Hur som helst gjorde vi en massa övningar varav fyra stycken fick en oväntad betydelse för mig.
I den ena träffade jag Sebastian i en annan träffade jag min pappa och i de två övriga fick jag en fantastisk inre resa.

Ur Caisas bildsamling *se sist i texten

Sebastian:
Under meditation sitter jag på ett fält och får sällskap av ”den högre versionen av Sebastian” och ett tjugotal andra själar som slår sig ner i en ring runt mig.
Sebastian har ljust hår och är klädd i sandfärgade kläder i olika nyanser, men jag ser inte hans ansikte.
Sebastian tar tag i min vänstra hand och jag försöker snegla på honom från sidan, de andra fattar också varandras händer och någon tar även tag i min högra hand.
Jag kan inte se hur någon av dem ser ut.
Tillsammans sitter vi en stund i gräset, hållandes varandras händer tills vi lyfter från marken och svävar upp över snöbeklädda fjälltoppar.
Vi färdas på detta sätt ett tag ut i rymden för att så småningom närma oss solen.
Vi stannar upp och kliver in i en ganska stor sal. Mina vänner släpper taget och jag går ensam in i salen som börjar fyllas av människor.
Då kommer Sebastian inlunkande, ”vår” Sebastian som jag kan känna igen som den ”riktiga” Sebastian, klädd i sina riktiga kläder.
Han lyser upp när han ser mig och säger skrattande och retsamt ”Tja morsan, what´s up?
Samtidigt som han säger det så slänger han upp sin högra arm ovanför huvudet och gör Peace- tecknet, men hejdar sig sen när han ser min min (tror jag) och säger istället på sitt varmaste och kärleksfullaste sätt ”Heeej mamma” och ger mig den efterlängtade Sebastiankramen som jag har saknat så oerhört mycket.
Tårarna strömmar ner för mina kinder och det är en så oerhörd lycka jag känner i det ögonblicket så det går inte att beskriva.
Jag är så tacksam för att jag nådde fram till slut!
Vi står så och kramas innerligt och länge tills jag plötsligt får en uppmaning att skicka ljus till någon anhörig som är i behov av det.
Jag har inga som helst planer på att släppa Sebastian nu när jag äntligen har funnit honom, men när jag ser att det är Manda som sitter på en stol en bit bort så förstår jag att hon borta i Thailand är i behov av ljuset så jag släpper Sebastian för att sända ljus till Manda.
Jag går bort till henne och håller mina händer över hennes huvud vilket även Sebastian gör och när Manda försvinner förstår jag att hon fått det ljus hon behöver.
Jag kastar mig återigen om halsen på Sebastian och kramar honom så hårt jag kan tills det ofrånkomligt är dags att vända tillbaks.
Jag vägrar att släppa honom nu när jag äntligen har funnit honom så han tar mina armar och bänder bort dem från sin hals. Han håller mig om axlarna och säger skrattande att ”vi ses igen” och backar vinkandes ut ur rummet.
Jag är så ledsen…
Då kommer ”den högre versionen av Sebastian” tillbaks och tar min vänstra hand samtidigt som alla de andra ”vännerna” dyker upp. Vi sätter oss återigen i en ring och tar varandras händer.
Lite snabbare än det tog oss att komma dit tog det oss att komma tillbaks till fältet igen och vänskapsringen upplöstes.
 ”Den högre versionen av Sebastian” kramade om mig och sa även han ”vi ses igen”.
Hans kram var också innerligt varm, men det var inte samma fantastiska känsla som det var att krama ”min” Sebastian.
Jag var helt tagen i flera dagar efter den upplevelsen, men också över att ha mött min pappa som lämnade jorden för ganska exakt nio år sen:
Den här övningen handlade om att gå tillbaks till tiden när vi var barn, vilket gick ovanligt lätt. Vi visualiserade olika situationer där både mamma och pappa ingick. Plötsligt försvinner mamma i en diffus bild och pappa framträder väldigt tydligt. Lika tydligt som om han var där på riktigt…
Han var på riktigt och jag fick en otroligt kärleksfull kram av honom vilket var en helt ny upplevelse för mig.
Känslan jag fick var helt överrumplande fantastisk och jag genomströmmades av en sprudlande känsla av oändlig kärlek som har följt mig sen dess.
Jag hoppas att dessa upplevelser bara var början på något som kommer att kunna fortsätta när jag känner att jag behöver få påfyllnad av först och främst Sebastian, men att få så mycket kärlek av pappa var också en gåva jag gärna tar emot fler gånger.
De andra två övningarna vi gjorde handlade om att aktivera våra chakras på olika sätt, vilket var väldigt upplyftande, men inget att berätta om här.
Lägger upp några bilder jag fick av min brorsdotter Caisa för några veckor sen, bilder som fångat upp något hon inte vet att hon fotograferat, men som ser väldigt intressant ut…


Ur Caisas bildsamling  (tyvärr är bilden/bilderna felvända och jag kan inte få dem rättvända. "Solen" ska vara på ovansidan och alla tre bilderna är tagna direkt efter varandra så att man kan se att det tillkommer någonting på varje bild)
Ur Caisas bildsamling  (tyvärr är bilden/bilderna felvända och jag kan inte få dem rättvända. "Solen" ska vara på ovansidan och alla tre bilderna är tagna direkt efter varandra så att man kan se att det tillkommer någonting på varje bild)
Ur Caisas bildsamling  (tyvärr är bilden/bilderna felvända och jag kan inte få dem rättvända. "Solen" ska vara på ovansidan och alla tre bilderna är tagna direkt efter varandra så att man kan se att det tillkommer någonting på varje bild)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar