Igår avslutades en av de två utvecklingscirklar jag har deltagit i sen min son Sebastian "gick över". Sen dess har det gått oerhört fort att utveckla mina egna förmågor till att ha någon sorts kommunikation med honom i den värld han nu befinner sig i.
Intresset för vad som händer när den fysiska kroppen dör har intresserat mig ända sen jag var barn, men på allvar sen slutet av 70-talet när en annan stor familjetragedi gjorde att jag behövde få svar på livets stora fråga:
Vad händer egentligen när man dör?
Genom åren har jag i olika perioder försökt att lära mig mer om den frågan genom att läsa böcker, gå kurser, diskutera med andra, meditera etc. Det har dock legat på någon sorts "hobbynivå" om man nu kan kalla det så.
Nu när jag verkligen har gått in för att lära mig mer om ämnet så går det alltså väldigt fort!
Jag får också mycket hjälp, både från duktiga och kärleksfulla vänner här på jorden, men också av Sebastian m.fl. i "hans" värld.
Om man nu ska diskutera såna här frågor här, vilket jag gärna vill försöka göra, så är det svårt att veta vart man ska börja....
Jag väljer att börja med ett påstående:
"Där jag är NU i min tro så tror jag att man väljer att födas där man har bäst förutsättningar att utvecklas enligt den plan man har gjort upp åt sig själv på "själsnivå".
Vad tror du?
Tror du ungefär lika eller tror du på något helt annat, vad då i så fall?
Tror du inte på något alls? Varför inte då?
Ja så kan det nog vara och samtidigt så är jag med och skapar förutsättningar för andra att utvecklas i denna universiella "spelplan".Tänk vilken fantastisk tajmning det är med saker och ting här på jorden. Alla dessa saker och ting som "dyker" upp precis vid rätt tidpunkt. Allt är inte precis i stunden det man kanske skulle önska sig men som visar sig senare vara precis det som behövdes för att "gå vidare i ens utveckling" Kram Bitte ps ur fin sida Sissi
SvaraRaderaMen vad händer i sånt fall med ödet? För jag håller med om det Biite säger, att tajmingen ibland verkar stämma lite för väl för att vara slumpen. Och ödet är ju någonting förutbestämt. Kanske måste man ha en "spelledare" eller Gud om man så vill, som ordnar allt så perfekt?
SvaraRaderaÄr det inte också då troligt att världen, och alla individer, tjänar ett högre syfte än personlig (själens) utveckling? Och Sissi, vad menar du händer när man nått så långt i den personliga utvecklingen som man kan? Kommer man till himlen, når man Nirvana eller går man upp i rök?
Vad är vitsen med personlig utveckling?
Tack Bitte! Jag tror också att man är med och skapar förutsättningar för andra att utvecklas samtidigt som man då också kanske kan vara den som "ställer till det" för någon annan om man skulle avvika från den uppgjorda spelplanen. Frågan är då om de som har blivit "störda" i sitt spel kan fortsätta på sin planerade väg eller om allt kastas om?
SvaraRaderaVad menar "Anonym" med Ödet? Kan det betyda samma som när jag i mitt inlägg säger "....enligt den plan man gjort upp åt sig själv på själsnivå"?
Jag tror nog att man samarbetar med andra när man utarbetar sin plan för "nästa liv". Det kan nog vara energier av olika slag och som har kommit olika "långt". Jag vet inte om det är viktigt vad man kallar dessa?
Ja det kanske är så att vi alla tjänar ett högre syfte, men måste man då inte börja med den själ vi har?
Vad som händer när man nått så långt man kan i den personliga utvecklingen så finns det nog mycket att utforska i universum för att inte tala om evigheten ;) Vad tror du själv?
Det finns mycket tankar i mitt huvud kring det här men jag har nog lite svårt att formulera dom just nu... Men jag kan starkt rekommendera en bok som jag just börjat läsa, "Schamansk healing" av Alberto Villoldo. Han beskriver "själens liv och ljus" på ett bra sätt tycker jag, och knyter ihop många av de olika religioner som redan existerar med gammal indiansk visdom... Har inte läst hela ännu men än så länge känns den helt klart läsvärd :)
SvaraRaderaPå tal om läsning så läser jag just nu "Life of Pi" där huvudpersonen, Pi, är inte bara troende hindu, utan också kristen och muslin. Han praktiserar dagligen alla tre religioner och gör dom till en del av sin vardag. Han har plockat ut de saker som han gillar bäst i vardera religion och gjort kombinationen till sin egen. Jag tycker att det är kul att leka med tanken, hur skulle mitt liv se ut om jag kallade mig religiös? Skulle mitt liv förändras eller skulle det förbli detsamma?
SvaraRaderaJag vill gärna läsa båda tror jag. Den du ha Hanna har jag ju haft i min bokhylla i flera år utan att ha känt mig sugen på att läsa den, men nu så ska det läsas :)
SvaraRaderaJag vet inte vad jag tror. Jag tror att alla har rätt. När jag var liten så var jag så förvirrad av allas olika tron om livet efter dödens vara eller inte vara så jag tänkte att när man dör så får man helt enkelt bestämma själv: ska jag till himlen, ska jag återfödas, ska jag till nirvana, ska jag åter till jorden som ande/spöke...eller kan jag inte bestämma mig. Då fick man dra i en enarmad bandit så valde slumpen åt en....
SvaraRadera...som vuxen inser jag att det kanske inte är en realistisk tanken. Men jag gillar den ändå! :-)
...eller så är den det.
SvaraRaderaJag tror inte på någon slump direkt, men jag tror att "alla vägar bär till Rom" d.v.s. jag tror att de olika religionerna och trosinriktningarna har uppstått ur samma källa, man har bara olika namn för den.
Anledningen till att det genom tiderna har funnits flera olika andliga företrädare tror jag är att alla individer ska ha möjlighet att hitta det sätt som passar just den personen/gruppen att närma sig den stora frågan "livet och livets mening".
Sen tycker jag att man med all rätt kan ifrågasätta det tolkningsföreträde som makthavare genom tiderna tagit sig rätten att ha.
Jag tror alltså inte att man behöver tillhöra någon religion för att ha tillträde till den andliga världen.
Roligt att du är med och diskuterar Jenny! :)
Hej, ja jag börjar med att tacka för intressant läsning! Jag är i den fasen just nu att försöka ta vara på så mycket av livet just nu för jag tror det blir svårt att glädjas åt det man har just nu sedan man dött. Min mamma som dog i somras pratar med mig genom min syster och hon har sagt att hon tycker det är tråkigt att hon missar så mycket i våra liv, ex att mina barn bara växer och växer och att hon inte kan vara med.... Det är så jag ser det, att nu är nu och sen är sen, se till att du missar så lite som möjligt när du lever i detta liv... Kram Cicci
SvaraRaderaJag tror du har helt rätt i att man ska leva det här livet och vara så närvarande man kan.
SvaraRaderaDet tror jag gäller för alla liv oavsett om det är på jorden eller om det är någon annanstans.
Man får ändå ett annat perspektiv på livet om man tänker sig att det inte tar slut utan att det bara ändrar form. Kanske börjar man använda hjärtat lite mer..:)
Kul att du är med Cicci!