Det här tycker jag är viktigt!

Den här bloggen har kommit till för att jag ska få möjlighet att diskutera existensiella frågor och utvecklas tillsammans med dig. Varken du eller jag har monopol på sanningen, men visst har vi väl något vi vill dela med andra? Det är dock viktigt att allt som skrivs här skrivs med respekt för varandras olikheter och åsikter. Jag kommer också att berätta om kontakterna med min son Sebastian som hastigt gick bort i september 2010 utan att ha varit sjuk, utsatts för våld eller råkat ut för någon olycka av något slag.

torsdag 7 april 2011

Fast ibland är det svårt att ens vilja förstå!

Idag fick jag åter igen post till Sebastian, eller till Sebastians dödsbo som det står på alla försändelser. Det kommer oftast reklam från Universitet och Högskolor, men idag kom hans deklarationsblankett!
Det är just i såna stunder som det blir så uppenbart att han försvann mitt i livet och då sliter det i hjärtat hur mycket jag än vet att han fortfarande finns här om än i en annan form.
Han är ju inte "krambar", "diskussionsmöjlig/omöjlig" eller allt annat som han var som min kära, älskade son. Det kommer alltid att fattas mig, hur mycket jag än lär mig om hans nuvarande liv...
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. Hanna7 april 2011 kl. 22:32

    Nej... det känns inte som om man någonsin kommer vänja sig vid att han är borta (ur min brors kropp)... jag har oxå haft en sån där dag när det har varit extra mycket saknad...

    SvaraRadera
  2. Sissi8 april 2011 kl. 08:21

    ...men idag känns det lite lättare igen, det är så fantastiskt att han håller sig så nära!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)